Dagens Nyheter – 6 november 1873, sida 1

-— EV I hjertst var han svag, om han också vwisat henne en granithård yta. Hans kämnd drabbade henne; men hans lif var: från denna stund endast ett förlängdt elände. — O, Gud! jag är såsom den lede fienden! jemrade han sig i sin förtviflan öfver den sednast begångna grymheten. O, Gud! hvarför blef jag icke dödad vid min födelse? TRETTIOFJERDE KAPITLET. Hemlighetens kärna. KL. tolf på natten, när lord Vavasours dödskamp redan börjat, och då Paris dansande och ätande, lekande och skrattande beredde sig att sluta den festliga dagen, samlades ett sällskap af ungefär tolf personer, efter operany slut, till en petit souper hos madame de la Ferriole, gift med en af dessa börsfurstar, som på sednare tider börjat täfla i lyx med den högsta aristokratien. Hotellet var präktigt och dess inredning värdig ett hertigligt par lats. Hvad anrättningerne och vinerna angår, hörde de till de dyrbaraste, och Sövre-porslinet var garneradt med blodröda perlor. Dock hade madame de Ferriole (egentligen madame le Maire) ännu ej hunnit längre än