Dagens Nyheter – 5 november 1873, sida 2

ver 2 alnar lång och ej så hög att man kan stå rak i den. Barnet lider af obotligt bjert. lidande; hustrun utskrefs i somras från sjukhuset, der hon legat i tyfusfeber; mannen spanmålsbärare. Nära derintill, vid sista huset å Sibylles gatan, bor en familj med två barn i en högst bofällig vedbod. Regnet strömmar obehindradt ditin och kölden tränger lika obehindradt dit. Markan i vedboden består af stinkande gyttja. I huset nr 29 Norrtullsgatan bor en familj med fyra barn i ett stall och en annan familj med lika många barn i en stallkammare. I jemförelse med de föregående ställena råder här ett slags elegans; här saknas hvarken klocka eller fotogenlampa. De båda familjerna lära vara arbetsamma; och det lär alldeles ej vara brist på penningar å deras sida utan brist på rum som gör att de måste bo på detta sätt. Mannen, hvars tamilj bor i stallet, lär af sin husbonde, hos hvilken han arbetar, ha erhållit löfte att af honom få medel att betala första qvartalets byra, såvida han kan skaffa sig någon lägenhet — men detta har ej lyckats. Hästarne anlända till stallet hvarje afton kl. half 8. Familjen har sin trånga lägerplats inom håll för hästfötterna — men mera god. hjertade än menniskorna, hafva hästarne aldrig gjort något försök att sparka ut dem ur gin boning! 4I huset nr 12 Lilla Rådmansgatan bo två qvinnor i hvar sin skrubb under en trätrappa, som utanför huset, från gården, leder upp till första våningen. Allt är här sorgligt, uselt och så trångt att de arma varelserna måste tvinga sig in i dessa rådbråkningsanstalter. Dessa äro de husvilla vi händelsevis fått reda på. Ordningsmännen i stadens fattigvårdsdistrikter skola utan tvifvel kunna lemna en mycket längre lista på personer som äro lika blottställda. I andra hufvudstäder finnas åtminstone rum upplåtna af kommunen, i hvilka husvilla menniskor få herberge om nätterna och der de således under den svåraste tiden på dygnet kunna hvila och värma sig. Så pass mycket kunde väl ändå Stockholms bundra stadsfullmäktige bestå sina... .medmennisköor hade vi så när sagt, men det skulle väl stöta åtminstone fattigvårdsnämdens ordfö rande, hr Sundell, och några af dess ledamöter, om vi kallade för Cmenniskort dem som icke bo som folk. Men det torde ock finnas många som snarare anse dessa husvilla för menskliga, än Stockholms stadsfullmäktige, så vidt det rör desses förhållande till bostadsbristen i Stockholm.