Dagens Nyheter – 5 november 1873, sida 2

Butjenten slog upp dörran på vil gafvel, i det han bad lady Vavasour stiga in; och sedan bon efterkommit uppmaningen, gick han ut och stängde dörren eftör sig. Han tänkte, att den beslöjade damen förskref gg från quartier Breda, och afandades engelsmannev, som fick taga emot henne, ty damen3s sköns, me!odiska stämma hade förrådt för Honom hevnas ungdom. Marion Vavasour var ensam med Strathmore. Han reste sig upp vid hennes inträda och blef stående midt på golfvet under kronat, hvars ljus klart belyste hans gestalt. — Törs jag fråga, hvilken lycklig omständighet jag har att tacka för dönna ära? När hans kalla röst taläde fill henne, såsom till en främling, med denna stela, afmätta höflighet, erför hon en känsla af djup nedslagenhet. — Skulle väl hans på en gång förbindliga och kyliga väsen låta sig röras ända derhän att han förläte henne? Hon svarade icke, utan naikades honom medlårgsamma steg; och han flyttade fram en fåtölj åt henne. — Sätt er, madame; jag väntar att få höra hvad ni önskar? Hon intog ej den plats, som sålunda anvisades henne; och hon teg fortfarande. St more frågade Big redan, om den beslöjade damen var döfstum; han ansåg emellertid icke nödigt att sjelf yttra något vidare, utan nal