— 397 — stone sjelf — en lika skamfull färd, som hade hon förts till schavotten. Pöbeln, gom hon alltid föraktat, språkade nu med förvåning om det rentaf skymfliga bemötande, som markisinnan Vavasour rönt af sina förnäma likar. Och man började naturligtvis redaa draga sina slutsatser... Men hon satt i sin vagn med samma lugna min och greciösa hållning som vanligt och syntes icke ens ba märkt de dolkstötar, som dock redan söndersargat hennes själ. När hon ändtligen nalkades staden, måste kusken på ett ställe der trängsel uppstått, låta hästarne framgå steg för steg; och händelsen gjorde, att hon härvid kom att under några ögonblick färdas vid sidan af ett ekipage, i hvilket den finare demi-mondens mest framstående äfventyrerska Viola V åkte. Denna dam var beryktad för att i hvarje qvartal ruinera en pair af Frankriks; och hennes extravaganser hade väckt uppseende till och med i de tvetydigaste kretsar. När hon nu fick se Marion Vavasour bredvid sig, smålog hon, lutade sig fram och talade till henne några ord på ergelska språket, såsom vore båda likställda personligheter och i sällskap med hvyarandra! När straxt derefter deras vagnar åtskijdes, nickade hon fräckt åt markisinnan och skrattade sedan för sjelf, helt belåten öfver den kränkning, som hon så skickligt tillskyndat den förnäma damen, STBATHMORF, 49