mänt begagnande af uppoch afskrifning, hvilka begge vigtiga förändringar i vårt penningväsende datera sig från 1856, utöfvat ett symbart inflytande till minskning i behofvet af banksedlar. Men så har å andra sidan obestridligen den allmänna rörelsen sedan dess vunnit en oerhörd tillväxt, och då de under innevarande år utelöpande banksedlar wunder den 31 mars utgjorde 19 rdr 74 öre per individ, men den 31 juli endast 17 rdr 54), så framgår häraf att antingen omsättningen minskats eller också att någon försigtigt anbringad, lindrig strypningsåtgärd blifvit vidtagen. Detta allt reder sig när guldmynt blir tillgängligt, men innan dess måste den största varsamhet iakttagas, isynnerhet för de större liqviderna. Det påstås med anspråk på tillförlitlighet att under der 31 oktober och 1:sta november hafva inom penningmarknaden försiggått extra liqvider till ett belopp af mellan 13: och 15 millioner riksdaler, utom de vanliga löpande affärerna. Om så är, faller det sig naturligt att enhvar, som har en mer omfattande affärsverksamhet, bereder sig på häftiga fluktuationer i penningmarknaden, särdeles då riksbanken föredrager att täfla i upplåningen af hundra-riksdalers-besparingar och derför betalar högre än sparbänkerna, i stället för att riksbanken borde intaga platsen såsom den svenska peunningmarknadens centralbank. ) Dessa sifferuppgifter äro bemtade ur C. 5. Warbergs tidskrift 1854, C. G. Carlqvist Om Bankerna 1870, och de med Posttidvingen följande officiella bankrapporterna.