Dagens Nyheter – 31 oktober 1873, sida 2

Om husvillheten! i Stockholm. Ett förhållande sådånt som det närvarande med afseende åpostadsbristen i Stockholm har väl aldrig i Sverige haft sitt motstycke. Menniskor gå under och förgås midt ibland rikedom och allmänt välstånd i en tid, mer gynnande än någon föregående för en stads invånare. Det ser ut som skulle den goda tiden för de mindre bemedlade medfört å ena sidan stort öfverflöd af förtjenst, men å den andra den djupaste nöd hvad beträffar ett af de oundgängligaste behofven för en stad, nemligen tak öfver hufvudet åt dess arbetarebefolkning. Den fullkomliga liknöjdheten hos öfverståthållaren och stadsfullmäktige, hos desse som kunna men icke vilja bjelpa, har hos de husvilla alstrat hopplöshet och den djupaste förtviflan, och hvarthän detta kan leda såg man redan förliden höst, då en fader bar våldsam band på sina egna barn för att döda dem och sålunda befria dem från fasan af att frysa ibjäl. Bristen på bostäder, för ett år sedan hunnen till den höjd att stadsfullmäktige måste bereda plats för bostadslösa medmenniskor, har till denna höst blifvit ytterligare förökad. Ingen lärer vara okunnig om svårigheterna för bemedladt folk att orhålla rum, och af de-mindre bemsdlade af arbetsklassen ha många måst inskränka sig till att bo i ett kök, ja många ha hela gzommaren legat ute på bara marken och nu med tacksamhet mottagit hussaydd i stall, å vindar eller i skjul, medan andra än i deg tillbringa sitt lif i det fria, der de efter dagens hårda arbete reda sitt läger för natten och bereda sig till den följande dagens arbete, för hvilket de beböfde en vättre hvila och en varmy stärkande föda. Vi tala mindre om fäderne, emedan alltför mårga af dem sjelfve äro orsaken till sin och de pinas nöd, men dessmer till förmån för mödrarna och de arma oskyldiga barn, hvilka ju hafva rätt till samhällets skydd och bjelp, der förä!drarne icke kunna eiler vilja rätt vårda dem. Om vi vilja undgå en mångdubblad fattigvård, måste vi söka verksamma förebyggande medel; och det är ett af de största misstag, en kommun någonsin begått, att så mycket rikta blicken på det äldre slägtet, på inkarnerade och försoffade lättiogar, hvilka intagas på våra dyra försörjningeinrättningar för att vårdas, klädas och födas i decennier, men deremot försumma. inrätta asyler för arbstarebefolkningens nödlidande barn, hvilka nu bilda ett sjukligt, svagt och Kortlifvadt slägte proletärer, med perspektivet af brott och prostitution till yrke. Det moraliska inflytandet af osund luft, smuts, otrefnad: och -försakelse -har hittills icke blifvit tillräckligt taget bänsyn till. Detta inflytande är:i hög grad antisocialt. Hemmets usla tillstånd hos den fattiga eller husvilla arbetarefamiljen är en af. de mäktigaste orsakerna dertill, åttmannen förslösar sina arbetspengär på egoistiska, oädla pjutningar; han hemkommer från det tunga arbetet trött, hungrig . och behöfver hvila; osnygghet och obeqvämlighet ihvarje skepnad omge honom; väntrefnaden drifver HKonom: bort, vanligen till våra alltför tätt planterade, -kreditgifvande utskänkningsställen, och han blir i hemmet; eller på det läger han tvuvgits välja i något skjul eller i det fris, en rusig, vildsint och ofta våldsam make och far. Ugder husligt missnöje och utan all sparsamhet, i förbiseende af renlighet och i glömska af all anständighet, uppvöxa barnen, utan moralisk ledning och utan aktning för föräldrar och lärare, samt rekrytera om några år den nummererade stam, som hvirilar på våra gater och i de osedliga nästen. der stundom, då penningar saknas; de gröfsta brotten planläggas och hvilkas prestinnor man så ofta finner inblandade i våra brottmålsransakningar. Att fattigvården uäder sådana förhållanden betungas och våra fängelser, arbetsinrättningar och sjukvårdsanstalter hårdt anlitas, och alltmer komma stt anlitas, är sjelfklart. Mön om detta tillståfd i allmänhet är för menniskovännen en vigtig fråga ock för de skattdragande, de sparsamme och-ordentlige, hvilka måste kontribusra till fattigvården och brottslisgarsunderhåll, medan en stor del, genom eget förvållande. oförmögne, fattige eller slösare, icke betala ringaste skatt, enlifsfråga, så blir detta högst ogynnsammä förhållande ännu betänkligare, om en mängd husvilla skola dväljas inom samhället och kastas hit och dit ätar hopp om skydd för vintrens köld; utan arbetsförmåga och mtan mala h ag 4311 asus akäeladfnan föra danaga