Dagens Nyheter – 28 oktober 1873, sida 1

UU per; men det som var skrifvet med en främmande handstil har jag sett. Det kom från en herre i Paris, som skref, att major Erroll blifvit skjuten i en duell samt derförinnan bedt honom meddela mademoiselle Lucilla denna underrättelse, för den händelse att han skulle falla. Något vidare vet jag icke, mylord; men hvad jag vet, det är att underrättelsen kostade min stackars matmor lifvet. Hon tystnade. Hvart och ett af hennes ord hade träffat åhörarens bjerta såsom ett dolkstyng. — Död! utropade han. Om han kännt och älskat henne, skulle denna nyhet ej ha kunnat smärta honom i högre grad än den nu gjorde. Han hade kommit för att försons sitt brott, men fann att denra nåd visst icke var honom förunnad. Han stod länge med sänkt hufvud, ett rof för de bittraste qval. Derpå trädde han fram till sängen; han erfor ett oemotståndligt begär att betrakta sitt verk. Lampans bleka sken föll på det hvita, pryd liga läger, der denna unga moder utandats sin sista suck. Och här låg hon nu död i sin ålders vår, lik en afbruten lilja. Hennes kärlek, så trogen i lifvet, hade förblifvit trogen in i döden. Hon hade följt efter sin make. Med händerna sammanknäppta öfver bröstet och ögonen tillslutna såsom i en lugn slummer, låg den sköna, eteriska gestalten fram