Dagens Nyheter – 25 oktober 1873, sida 1

-Val -— grund af vanära, gjort honom till brodermördare! Han tryckte henne tillhopa med sina hårda armar, så att hennes sköna lemmar voro nära att krossas, och med en röst, gom icke längre ljöd såsom en mennickas, framhväste han dessa ord: — Förräderska — mörderska! Jag vill ha lif för lif! Detär den gamla lagen — Guds bud! Ochi den stilla sommarmorgonen skallade hans förfärliga skratt. Hans själ, borusadaf en synd, törstade efter flera — törstade efter att få förinta och till grafvens eviga natt förflytta detta helvetiska väsende, hvilket han så länge ärat såsom himmelskt — törstade efter hämnd på denna qvinna för allt det onda, som hon tillskyndat honom och hans döde vän. Hana heta andedrägt brände hennes kind, och intagen af fasa, stirrade hon på honom. Hennes doftande hår lindade han kring sin hand — detta gyllene nät, hvars: maskor så länge fängslat honom — och sålunda höll han henne qvar, så att hvilket grymt våld det än fölle honom in att begå mot henne, kunde hon icke undandraga sig det. Förtviflad vred hon gina händer och utbrast i klagande ton: — 0, himmel! Jag skall dö! Jag skall dö... Ni vill väl icke döda mig, Strathmore? Åter lät han höra ett hemskt, ljudligt skratt: den bittra sorgen gjorde honom galen.