Dagens Nyheter – 20 oktober 1873, sida 2

vunnit blott en erda gång. — Detta påstående motsades dock af såväl doktor Wendt som rektor Borgström, hvilka uppgåfvo, att magistraten tappat (hufvudet?) i de allra flesta mål, ja, vunnit högst ett bland 10 eller 20. — Då blef herr borgmästaren liksom stött och gick sin väg Jernviägsolycka. Bland de oräkneliga jernvägsoch ångbåtsolyckor, som egt rum i Nordamerika under augusti månal, har en drabbat utvandrare från Norden. Den 29 nämda månad måste tåget på Detroit och Milwaukeebanan stanna, emedan ett hjul gått sönder. De båda sista vagnarne voro öfverfyllda af emigranter. Den ena inne: slöt 50 isländare, hvilka utgjorde en del af en koloni på 165 isländare, som ämnade slå sig ned i Wisconsin. De stodo under ledning af Paul Thorlaksen, som vistats någon tid i Amerika. I den andra vagnen funnos 55 tyska, holländska och svenska emigranter. Då tåget stannade, sände man bud till närmaste station och telegraferade till St Johns, att godståget icke finge passera. Detta hade dock redan lemnat stationen. En man blef då utsänd för att signalera godståget, men han gick endast en kort sträcka, hvarför det, då godståget ankom och konduktören observerade hans signaler, var omöjligt att stoppa i rättan tid, isynnerhet som banan här sluttade betydligt nedåt. Thorlaksen, som såg tåget framrusa, fick alla isländarne ut ur vagnen. Den vagn, hvari de andra emigranterna voro, blef bokstafligen krossad i små stycken, och det var ett rent underverk, att någon kom undan med lifset. Ett svenskt fruntimmer fick ryggen afbruten och dog. Hennes tre barn dödades äfven. En annan qvinna och hennes barn förlorade lifvet, och 20 menniskor blefvo sårade, af hvilka 6 lifsfarligt. 6 passagerare i de andra vagnärne blefvo svårt skadade, då de försökte hoppa ur, medan deremot de, som stannade i vagnarne, blefvo oskadade. Ett fartyg på drift, utan besättning. Finska Morgonbladet för den 14 oktober berättar: I går morgse kl. 5 fingo de på Gråhbara-båk stationerade letsarne sigte på eit fartyg, som alltmera närmade sig finska kusten. Vid middagstiden hade skeppet redan hunnit så nära båken, att lotsarne ansågo sig kunna erbjuda detsamma sin bjelp. Sex man starke, begåfvo de sig å väg, men det är lätt att föreställa sig deras utomordentliga förvåning, då de, komne på kortare distans, sågo skeppet, som gick för märssegel, drifva vind för våg, och då de, efter att hafva stigit ombord, funno detsamma alldeles öfvergifvet af besättningen. Preliminär undersökning företogs noggrannt i hytterna och kajutan, men intet lefvande väsen påträffades. Genast derpå bogserades fartyget utan vidare äfventyr af ångbåten Lotta Svärd in i södra hamnen, der det nu ligger nedanför magasinerna. Vid kort derefter anställd visitation befanns fartyget hetta Pan och vara hemma i Fredrikshald i Norge. Skeppshendlingarne kunde ej anträffas, men deremot både manifestet och