Dagens Nyheter – 20 oktober 1873, sida 2

— 283 — så tyranniskt herrskade, vuxit till en kraft som en dag kunde blifva hotande för Henne sjelf, när hennes ord icke mera skulle förmå att hålla den inom vederbörliga skrankor. Fruktan för hennes eget verk rådde hos henne för ett ögonblick; men snart förjagades den åter af triumfen, och hon njöt af att på detta sätt se sin makt förherrligad, under det att hennes hvita flngrar lekte med hans lockar. — Hvad var detta för ett svar, Cecil? Skulle man icke kunna tro att vilefde i femte århundradet? Ni raska, tystlåtna Strathmorer ha mycket mera af den italienska än af den engelska karakteren. Ni måste egentligen vara en Colonna eller en Malatesta med dolk i rockärmen och gift i sigillrivgen. Huru! den na enda kärlek har blifvit så nödvändig för er, att lifvet derförutan skulle synas er outhärdligt? O, Lucifer, morgonstjernans son, har du sjunkit så djupt? — Ja, men mitt fall har öppnat himmelen för mig — förjaga mig ej åter derifrån, svarade leende Strathmore, som ännu låg vid hennes fötter. Hvascför undrar ni öfver mitt svar? Alltsedan verldens början har kärleken blott alltför många gånger gifvit anledning till brott. — Må vara — men icke inom la haute volee. — Der passionen herrskar, har hela verk den blott en lag. Genom er har jag till fullo