Dagens Nyheter – 18 oktober 1873, sida 2

eftermiddagen under det att han uppehöll sig å n krog i huset nr 92 Götgatan råkat i tvist med en person och derunder blifvit bestulen på en i hans ena rockficka förvarad plånbok, innebållande 1,510 rdr, hvaribland en sedel å 1,000 rår, två å 100, fyra å 50; återstoden 10och 50riksdalerssedlar. Vid den härefter företagna efterspaningen erhölls först at enkan Christina Tengvall, boende å lägenheten Eriksdal; nära Skanstull, den upplysningen, att hon ofvannämda dag om qvällen mellan stenfoten till ladugårdshuset å Eriksdal funnit en der instocken tom plånbok samt att hon vid 6-tideo på eftermiddagen sett en karl och tvenne qvinspersoner befinna sig i närheten af ladugårdshuset. Plånboken igenkändes vara den, i hvilken Eriksson haft sina penningar förvarade. : Kort derefter blef man underkunnig om att de qvinepersoner, hvilka varit i sällskap med den af enkan Tengvall sedda karlen, voro prostituerade Amalia Wilhelmina Berg och Alfrida Sofia Lundqvist, hvilka båda blifvit intagna å södra arbetsinrättningen. Förhör anställdes nu med dem, hvarvid de sammanstämmande uppgåfvo att de tisdagen den 16 sept. å en krog vid Slussen sammanträffat med en för dem obekant mansperson, hvilken bjudit dem på förtäring. Härefter hade de tillsammans begifvit sig till kroen nr 92 Götgatan för att dricka öl. Inkomna dit, funno de ett högljudt gräl pågå mellan tvenne personer, hvilket hotade att urarta till slagsmål. Deras okände wohlthäter hade då gått emellan de tvistande för att skilja dem åt, men efter detta hade han blifvit särdeles orolig; och sedan hän sagt till dem: vi bry oss ej om att vänta på ölet, aflägsnade de sig hastigt derifrån. De hade derefter begifvit sig ut åt Eriksdal, der de båda iakttagit att deras följeslagare vid ett tillfille hukat sig ned mot den å ladugårdshuset befintliga stenfoten, liksom han velat gömma nåfot Berg hade sedermera af honom erhållit 2 och undqvist 6 rdr, och visade han sig uppenbarligen ha godt om pengar. Kort derefter hade de åtskilte, atan att någon af dem sedermera träffat honom. Sedan polisen kommit till visshet om att tjufven icke vore någon annan än för 2:dra resan stöld straffade sjömannen Per August Pettersson och som han antagligen rest söderut, telegraferades härifrån till åtskilliga laudsortsstäder, och blef han till följd häraf, när han med ångbåt den-22 september anlände till Oskarshamn, genast vid ankomsten gripen och hitsänd samt inträffade här den 25 sept. Af polisen tagen i förhör, erkände han slutligen att han i sällskap med omhämda qvinnor, men, som han påstod, äfven i sällskap med en honom bekant sjöman, Jonsson, först innevarit å Slussen och intagit förtäring och derefter å nr 92 Götgatan, då omnämde Jonsson väntat utanför. På det sensre stället hade han funnit tvenne personer i häftig tvist med hvarandra; under försök att skilja dem åt hade han märkt en plånbok förvarad i den enes ficka, hvilken plånbok han oförmodadt tillegnat sig. Deretter hade de begifvit sig till Eriksdal, der han gömt den tömda plåoboken; Jonsson hade under hela tiden hållit sig på: afstånd efter dem, -Sedan qvinspersonerna aflägsnat sig, hade han sammaånträffat med Jonsson och då för honom omtalat stölden. De hade då båda beslutat ätt begifva sig till Södertelje och reste dit morgonen deretter. : Efter att hafva vistats der en dag, under hvilken tid Jonsson gjorde en utflykt till Nyqvarna, der han sjelf bortskänkte åtskilliga penningar, begåfvo de sig hit till staden igen. Djurgården räknade de nu först penningssumman, och befanns den, tillsammans med det de hade depenserat, utgöra omkring 1,500 rdr. I Stockholm vågade de emellertid ej vara länge, utan begåfvo sig oförtöfvadt till Södertelje igen, derifrån till Gnesta, och derifrån efter en dags uppehåll till Falköping. Ankompå till det sistnämda stället, föreslog Jonsson, stt de tillsammans skulle begifva sig till Amerika, hvilket förslag Pettersson biföll. Jonsson bad honom dåatt erhålla penbingarne, så att hån direkte tiåtte resa till Göteborg och köpa biljett; Pettersson hade deremot beslutat att först besöka sin födelsestad Oskarshamn. De skildes sålunda i Falköping, sedan Pettersson lemnat Jonsson 1,350 rdr, och öfverenskommg . de, att Jonsson skulle vara bonom till mötesi Göteborg, dit Pettersson sjöledes skulle begifvå sig från Öskarsbarmn med ångfartyget ya Sverige. . Denna föresats gick dock ej i verkställighet, emedan Pettersson vid sin ankomst till Oskarshamn blef häktad. Att. en stor del af Petterssons berättelse är osanning och Jonsson en diktad person, framgår bland mycket annat deraf att qvinnspersonerna Berg och Lundqvist under edlig förpligtelse bedyrat att de ej sett någon person i sällskap med Pettersson ;stt styrmannen å ångfartyget Hållsviken, på hvilket ångfaityg Pettersson gjort sin andra resa till Södertelje, och hvilken styrman igenkänner Pettersson, försäkrat att han under den resan varit utan sällskap; att konduktören å jernvägståget mellan Södertelje och Gnesta, hvilken äfven igenkänt Pettersson och som at honom blifvit bjuden på förtäring, försäkrat att Pettersson då var ensam, samt slutligen att en öfverkonstapel vid detektiva polisen, hvilken sett Pettersson vid centraletationen, då denne företog cin första resa till Södertelje, hvilket skedde pr jernväg, förklarat att han äfven då var ensam. Hos Pettersson funnos vid hans bäktande 43 rdr. På fråga, hvar han gjort af de öfriga penningarne, emedan, om han verkligen: öfverlemnat till denne Jonsson 1,350 rdr, han dock hade att redogöra för 160 rdr, svarade han att han användt dem till inköp af kläder och en klocka, dels tills rese: kostdad och vivre. Poliskammaren, inför hvilken den häktade Pettersson i går Yar inställd, öfverlemnade målet till rådhusrätten.