Dagens Nyheter – 17 oktober 1873, sida 1

PIREN ENE ERT SNES TROSA SE Statsreviszorerna hafva nu afslutat sitt masktpåliggande värf och rest hem, hvar och en till sitt. Ryktesvis vill man veta, att denna revision i flera hänseenden varit anmärkningsvärd och skilt sig från de föregående. HSärdeles andra kammarens revigorer lära denna gång gifvit sitt uppdrag en något större omfattning, än förut i allmänhet varit fallet samt mindre fäst sig vid anmärkningsanlednirgar rörande smärre belopp, hvilka mera falla inom kammarrättens område, än vid vigtiga principfrågor, som kunra hafva inflytande på statsförvaltningen i dess helhet. Men härigenom hafva da äfven framkallat motstånd hos första kammarens revigcorer; och då bland dessa, i följd af en hittills vanlig artighet, ordföranden befunnits :samt denne vid lika röstantal egt afgörande röst, så hafva andra kammarens revisorer i flera väsentliga frågor råkat i minoriteten, hvarför man äfven lärer få söka de vigtigaste framställningarne bland reservationerna. I öfrigt förljudes att revisorerna temlie gen enhälligt gifvit sista stöten åt kommerskollegium samt äfven brutit stafven öfver riksgäldskontoret såsom fristående verk och föreslagit dess förening med riksbanken, sålunda såsom riksdagens ombud föregående regeringen med ett godt exempel i afseende på obehöfliga embetsverks indragning. : Rörande Karlskrona-frågan skall man varit enig om berättelsen angående befästningaarbetenss fortgång, hvaremot andra kammarens revisorer fått stå ensamne i afseende på uttalandet af den önskan, att regeringen ej måtte påbörja sådana arbeten, som kunna föranleda någon tillökning af det en gång beviljade anslaget (hvilken början dock :redan lärer vara -tillämnad). De senare skola likaledes: bafva uttalat dem meningen, att fästningen, sedan de nu pågående arbetena blifvit fulländade, möjligtvis kan skyddas mot öfverrumpling, men ingalunda mot bombardering eller regulier belägring, hvarjemte de framhållit dets i krig olämpliga läge sågom flottstation. I sanning ett ringa resultat för de många millionerna! Den förnämsta skiljaktighbeten säges dock hafva uppkommit vid bedömandet af det sätt, på hvilket regeringen funnit för godt att använda de för särskilda ändamål och under vissa konjunkturer beviljade eller upptaågna kreditivmedlen, äfvensom -landtförsvarets kassor och fonder. Man lär nemligen upptäckt, att regeriogen begagnat öfverblifna medel af nämda kreditiv såsom disponibla fonder till hvarjebanda utgifter för försvarsväsendet, i stället för att återlemna dem till statsverket.. Så lärer t. ex. af 1863 års, med anledning af ett eventuelt deltagande i danska kriget, beviljade Kreditiv å 3 millioner ännu medel återstå samt förut årliga utgifter blifvit gjorda. Likaledes skola ännu i denna stund med det 1870 upptagna lilla kreditivet pågå arbeten och anskaffoingar för den mobilisering af armn, som med anledning af franska kriget påtänktes, och hvartill äfven af landtförsvarets kassor och fonder betydliga belopp blifvit använda. Hvad nämda kassor beträffar lära desamma under de sista årtiondena hafva mer än fördubblats samt nu uppgå: till närmare 10 millioner. Skulle regeringen verkligen hafva den fria dispositionsrätt öfver dem, som der synes vilja tillegna sig, så kan den icke allenast, utan riksdagens hörande och i strid med dess grundlagsenliga kontroll öfver statsmedlens användande, bestrida en mängd betydliga utgifter, utan äfven, oaktadt det mindre kreditivets ringa oslopp, inleda nåtionen i krig eller andra politiska förvecklingar. Andra kammarens revisorer lära enbälligt ha yttrat sig emot dylika kassors fortfarande ackumulering, såsom äfven i öfrigt stridande mot en förståndig statshushållning, samt påyrkat bestämdare föreskrifter och en snabbare redovisning rörande