Strathmore i häftig ton, ty han förstod tillräckligt af hennes tal, för att bli retad deraf. Hvad har du här att göra? Du är en lättjefull landstrykerska, som utan tvifvel smyger omkring för att stjäla! Hon slog hufvudet tillbaka med en vild, stolt rörelse, hennes bronsfärgade kinder blefvo mörkröda, och en dyster eld flammade i hennes ögon. — Btjäla! utropade hon, Stjäla! ur hennes hus? Kunde jag än derigenom rädda mig från döden, skulle jag dock aldrig dricka en bägare vatten, som tillhörde henne! Hon talade så häftigt att Strathmore missförstod hennes språk, som han visserligen kände, men som han nu på en längre tid icke hört. Han lade åter sin hand på hennes arm och yttrade: — Kan du icke lemna tillfredsställande upplysningar rörande anledningen till din härvaro, så öfverlemnar jagdig i polisens händes. Du har vid nattens inbrott träffats i en enskild trädgård, dit du sannolikt icke kommit i ärlig afsigt. Stolt och sorgsen betraktade hon honom med samma lugna blick, som han beundrat hos henne, då hon under linden studerade hans anletsdrag. Ofrivilligt släppte han henne, så att hon blef fri igen. Denna allvarliga blick, som förebrådde honom att han kunnat misstänka