Dagens Nyheter – 14 oktober 1873, sida 2

-— 246 — Blott några dagar. Jag vistas i Auteuil, för att vårda en sjuk slägtinge. — Autenil? Ack, vi begifva oss också ungefär en Vecka BKärefter till min villa dör i trakten. Det skall bli öss ett stort nöja att få so er, major Erroll, så ofta ni kan undan. draga er de sorgliga pligter, som föranledt er härvaro. Han tackåde henne medelst en bigning. För att få mottaga en dylik ibbjudning af henne skullö måtgen förnäm man i Frankrike och England med glädje ha afstått hälften af sin förmögenhet. Men Errolls tåcksaägelse var helt kylig; han förrådde icke den ringaste förtjusning; ty han kunde icke förlåta henne att hon ställt sig mellan honom och den mån, gom han så innerligt höll kär. Efter att ha tagit afsköd med stolt höflighöt, lemnade hän lögen Bå fött som möjligt. Och dock —oaktadt allt detta — var, då Erroll for från operahuset till sitt vanliga måison dorege, minnet af denna rena oskuldsfulla varelse, som tillhörde honöm alleta, och hvilkens dtördnikr voro uppfyllda af hans bild, till 6n viss grad undanträngdt af just det infryck som Han sträfvade att utplåna ur sin själ. Fast och kraftigt gvarhöll han sin kärlek såsom en helig skatt; men om också denna kärlek var en silfversköld, söm i frestelsens stund skyddade sin bärare (detta Har jag tyckt mig finna sällan vara fallet, fastän poeterna påstå och trogna fruar inbilla sig det)