Dagens Nyheter – 14 oktober 1873, sida 2

Festen för professor Nordenskiöld. Det var en icke obetydlig och det var en framförallt lysande samling af hvad Stockholm eger framstående i vetenskap, litteratur och konst, som i går afton samlats i festivitetslokalen?å hotell Phoenix för att skänka sin hyllning och sin välkomsthelsning åt professor Nordenskiöld och de öfriga deltagarne i den senaste nordpolsexpeditionen. Af konungens rådgifvare. märktes statsråden Leijonhufvud, Bergström, Wern, Wennerberg och Bredberg, och bland de öfriga deltagarne vetenskapsakademing preses, friherre: Louis de Geer, ledamöter af vetenskapsoch svenska akadex mierna samt af akademin för defria konsterna, embetsmänoch. riksdagsmän, industriens .män och publicister, i korthet sagdt representanter af så godt som hela det bildade Sverige. Såsom värdar fungerade professorerna Lovån, Edlund, Lindhagen, Gyldn och Key samt dr H; Wieselgren. Straxt efter kl; -8 började rummen i den vackra våningen att fyllas. Lifligt samspråkande grupper samlade sig, krachanerna bildade medelpunkter, kring hvilka stjernorna och nebulosorna kretsade, der ej hedersgästerna visade sig, ty. då skönjdes kanske lika mycket som i de sedan kommande vackra talen huru varmt det intresse. och hur allvarligt menad den hyllning var, som man skänkte dem; der voro de medelpunkterna, När kl. led framemot.9 öppnades dörrarne till matsalen, värdarne ledsagade hedersgästerna dit .ut och. snart samlade man sig kring de dukade borden. Det dröjde dock ej länge innan dessa voro safröjda och: bålar och glas intagit sexans plats å desamma, Nu tog den offieiella delen af festen sin början, Första skålen, föreslagen af vetenskapsakademiens -för året fungerande preses, gällde kung Oscar. Den andra, föreslagen af professor Carlson, gällde hedersgästen, professor Nordenskiöld. ; Hvarje vetenskap är, sade talaren, en serio af eröfringar, och derförs är ock vetenskapsmannens lif en strid, än i det tysta och obemärkta, .mot inre tvifvel, mot hinder och mot: gångar, som af ingen varsnas, än i det.yttre mot faror och umbäranden, som då fästa vid honom folkens blickar. Och sådant var ock deras, hvilka de här församlade nu vilja egna sin lyckönskan och sin tacksägelsö. De hade följts af nationens. blickar, ty när isen slog sig. öfver våra sjöar. och.floder.. och snön ho pade sig utanför våra boningar, hvad.var det väl-.då som drog så mångas blickar mot den höga norden? Icke strålade Karlavagnen med klarare sken, icke flammade norrskenet prakt fullare än vanligt! Nej, det var den lilla -svenska kolonien deruppe-bland -isar och köld och mörker som drog-svenska folkets blickar och stankar dit upp, Vi veta nu hvad det är att härda ut deräppe, hvad det är att se fartygen, det enda hoppet om räddning, vara nära att krossag, hvad det är att med yxan i hand hugga sig väg .genom isarne, hvad det är att hungrande .vaka nattens timmar igenom under termometer och andra observationer, men vi veta ock hvad djerfhet och försa kelse kunna uträtta. Tyvärr är icke nord: polen. en fästning, som ger sig vid första stormningen, och om således icke de hemkomne kunnat medföra detta segerns pris, så har.de dock vunnit resultat, hvilka vi måste egna vår varmaste lyckönskan och tacksägelse. Deras arbeten och forskningar deruppa ha skänkt oss en bild af hurudant vårt egetland en. gång var, då ännu isarne betäckte dess yta; ur hafvets djupaste djup ha de dragit fram i ljuset en-okänd verld ; och deras mag: netiska, meteorologiska och andra obsarvationer skola tillföra vetenskapen många nya fakta. Med -djerfhet, ihärdighev och försakelser kommer man långt, och man kan vänta mycket af män-med en energi sådan som chefens för den senaste nordpolsexpeditionen, — Man berättar att Napoleon, den förste naturligtvis, efter slaget vid Jena, medan krutröken ännu hvi lade öfver slögtältet, yttrat för sig sjelf: Nu gäller det Spanien! Man berättar ock att professor Nordenskiöld, då han steg ur natttåget, som-förde honom hit, och satte sin fot på perrongen, yttrat: Nästa gång sätter jag mitt hus på Sju-ösrne. Det är att tänka på en ny seger straxt etter den redan vunna, Och en seger ha .de.. vunnit, dessa män, och derför egna. vi..dem. nu. våra lyckönsk vingar och -våra tacksägelser. Först och främst expeditionens chef, professor Norden: skiöld, -och-vidare de-öfrige -deltagarne-i densamma, löjtnant Palander, löjtnant Parent och docenten Kjellman, hvilka här äro närvarande, icko till förglömmahde dem hvilka nu ej finnas här för att mottaga vårt tack! Sedan de församlade med ett hurra uttryckt sitt instämmande. i det tacksägelsetal, hvars innehåll vi härofvan sanimanfattat, uppläste hr F. Hedberg följande af honom författade verser: Till Adolf Erik Nordenskiöld, den 13 oktober 1873. Hvyuad Yr gnm eldar hlantat magt