Dagens Nyheter – 14 oktober 1873, sida 2

— ätt så kunde han dock icke försvara sig mot Marion Vavasourg förtrollade lans. Hennes bild följde honom genom de klart upplysta gatorpa till la maison dorge; hennes bild förföljde honom ännu, när han efter soupern skiljts från de muntra kamraterna och i den tidiga junimorgonen företagit återresan till Auteuil. Äro vi herrar öfver vårt eget öda, eller äro vi icke annat än lekbollar i omständigheternas och slumpens händer? 8e der en fråga, som vättar på ett nöjaktigt svar. Halfva verlden fördörfvar pitt ogöt lif och den anära hälften blir genom lifvet förderfvad. — Nå, Cecil, säg mig orsaken, hvarför ni blickade på mig som en sträng Othello och förklarade att ni icke yar min laquais de plåce, då jag i afton ville bevisa er vän en vanlig artighet, blott derför att han är er vän? Ni är lika svartsjuk gom en spanjor octW äfvenledes lika otacksam, sade lady Yavasour efter deras egen sent intagna souper. Ljusskepet föll på Kenne, der hon satt tillbakalutad i en dormeuse, och härvid blixtrade diamanterna öfver hennes sköna patina. De voro allena. Markisen var en lika artig värd för Strathmöre som markis du Chåtelet varit för Voltaire. Strathitore litade vig sd och kysste de förföriska läppar, som så gorna gäckades med hbnöm. 12 Ma belle! utan svärtsjuka vore kärleken kall; den älskande behöfver inga förruftsskäl för sina handlingar; han vet blott, att han