-—243 — lägger oss, och hvilken förör 088 till vår bestämmelse. — Af hvilken anledning har fi kömmit till Paris? frågade Strathmöre, sedan lady Vavasour helsst majoren med ett leende samt åter: tagit samtalet med d Etoiles. Doe häftiga ord, som vexlats dem emellan, voro af båda förgätsa — den som häft rätten på sin sida, hadederjemte fullkomligt förlåtit dem, men detta var icke alldeles fallet med dexi andre som haft orätt, ty bland de mån ga mörka dragen i Stratiimorernös karakter var äfven den egenskapen att de aldrig förläto. — Mia onkels insjuknande är orsåk till mia härvaro, svarade Erroll. Had Hat träffåfs af slag i Auteuil. Man telsgraförådö efter mig för flere dagar sedan; men jag har i däg för första gången letnat hans sjuk? bädd. Det lär vara ganska osannolikt, att ban skall repa sig igen. — Min käre Erroll, då måste jag på samma gång bli utomordentligt gled och djupt bedröfvad — det förra för arfvets och det sednare för er ohkels skull, yttrade Stratbmore, Stackars sir Arthur! — jag är förvås nad öfver att jag icke hört af honom, Månne han hår lång tid qvart CL Hah än dö hvilkön ag Bom hölst; dock är det också möjligt, att han får ligga sjuk föra månkder — vå säga Alminstond läkarne; men de yttra Big, såsom hi vet, all: tid med en sådan försigtighet att vare sig