Dagens Nyheter – 13 oktober 1873, sida 1

framhviskade sakta hans namn. Hans steg voro alltför ljudlösa för att kunna väcka henne, och ban förblef en stund stående för att betrakta henne, medan hon sof. Under det han sålunda blickade på henne, vaknade efterhand i hans själ en hel mängd mins nen och tankar, som uppfyllde honom med en obeskriflig ånger. Huru skulle icke de damer, som han nyss lemnat, ha förundrat sig öfver denna känsla, om de fått veta deraf, huru skulle de icke för dess skull ha hånat honom! De kände bonom blott såsom deltagare i den förnäma verldens intriger och förlustelser samt sågom en särdeles uppmärksam, fastän ohjelpligt ombytlig, kurtisör. Den verld, i hvilken vi lefva, vet intet om våra bästa stunder, likasom hon sväfvar i okunnighet om huru vi använda våra sämsta. Doe voro verkliga kontraster — lady sour, den bländande skönheten, med trollande ögonkasten samt de dyrbara tinska ädelsterarne, och denna täcka, varelse, som nu låg slumrande fram med ett barnsligt leende på sina lä lampans skugga ofvanifrån föll på he lar, syntes det honom nästan, Rom had Pnglavingar. Han böjde sig ned öfver henne och hå väcktes af hans andedrägt. Med ett sakta glädjerop spratt hon till och reste sig upp, för att i nästa ögonblick kasta sig i hans STRATHMORR, 30