Dagens Nyheter – 11 oktober 1873, sida 2

Utrikes-Nyheter. Thiers bref till mairen i Nancy, innehållande afslaget på inbjudningen att besöka nämda stad, har väckt utomordentlig uppmärksamhet i Frankrike och redan medfört flere för republikanarne lyckobringande följder. Om Frarkrike skell kunna räddas från en dårskap, ännu större än kriget mot Tyskland, skall detta ske blott genom denne lysande statsmans klokhet, Eraft och mod. Till honom sätta ock republikanarne sin lit, och det har blott behöfts några ord från honam, dessa rader till mairen i Nancy, för att stärka modet hos de rädde, visa rätta vägen åt dem som misstagit sig derom och återuppväcka hederskänslan hos dem gom låtit henne slumra in. Också känner rojalisternas vrede mot honom inga gränser. En del behandlar honom i ord och artiklar såsom en kommunard, andra fordra till och med att lagen skall lögga sin hand på honom, Det omnämda brofvet, kom vållat så stor rörelse inom båda lägren och som kar sin betydelse deraf att det innehåller ett helt politiskt program, lyder väsentligea sålunda: Hr maire! Jag skulle gerna ha besökt er stad, men då jag nu afslår det, vill jag eäga er anledningen härtill. Ni vet mycket väl huru från min sida oförutsedt och ofrivilligt det mottagande var som jag rönte i Belfort. Icke deeta mindre har man sagt att I voren radikale och jag en agitator. Skulle det nu vara passande för mig att ge förtalet en ny törevändning genom ttt denna gång af fri vilja gå de hyllningar till mötes hvilka I tillämnen mig? Utan tvifvel ges det förtal som man bör förakta, och utan tvifvel skulle det ock vara fullkomligt beriättigadt att agitera i ett land, der man införlifvat sig med fribetens seder, och i ett ögonblick, då man utan att rådfråga Fraukrike wvill råda öfver dess öde, Utan fullmakt, utan församlingens bistånd förhandlar man med några få om Frankrikea framtid, och utan diskussion, utan att vädja till landet, gom dock är den rätte som vederbör och den ende legitime gsuveränen, vill man att vi skola nöja oss med detta afgörande. Hvad man i England och Amerika kallar agitation är under närvarande omständigheter tillåtligt, men skulle icke gagna den sak vi försvara. Republiken är enligt min tanke den enda regering som är i stånd ett förena alla partier, om kan tala till demokratin med den myndighet som är af nöden och som kan återupprätta ordningen, armå, finanserna, krediten, lösköpa landet, med eit ord, läka alla landets sår på ett enda när: förlusten af de båda provinserna, Men snart skola vi komma att strida icke blott för republiken, utan för alla Frankrikes rittigheter, för dess borgerliga, politiska och religlösa friheter, för dess sociala förhållanden, för principerna från 1789, som blifvit hela verldeneg, och slutligen för vår fana, under hvilken bela verlden känner oss, under hvilken våra soldster höljt sig med ära-vare sig att de segrat eller dukat under. Och denna fana, hur dyrbar hon än är oss, skulle icke vara oss nog, om allt för hvilket hon är ett emblem blefve oss beröfvadt; ty vi vilja icke blott ha skenet af det vi ha rätt till, men sjelfva verkligheten, och det att behålla den trefärgade fanan som en mask för reaktionen stulle vara en af de afskyvärdaste och mest upprörande af alla lögner. . Allt detia, jag upprepar det, skola vi snart komma att försvara, och med det.logna, kalla förnuftet Den hänsyn vi icke böra taga med afseende på våra baktalare, det icke med sådana medel som snart skola låta förstöra tig, utan