Dagens Nyheter – 11 oktober 1873, sida 1

med hvarandra, förrän nu denna Vavasour utsått tvedrägtens frö i deras hjertan. — Jag förstår, att det är min lycka som i så hög grad upprört er galla! hånade Strathmore. Lik alla förälskade, var han misstänsam, I sitt närvarande förryckta tillstånd var han färdig att i hvarje man se en hemlig tillbedjare af sin älskarinna. Erroll stod der slagen af häpnad; den lifligaste och mest berättigade ovilja aftecknade sig i hans anlete, och hans dunkelblå ögon sprutade eld. — För Guds skull, Strathmore, har då er vanvettiga passion helt och hållet förändrat er natur, eftersom ni med kallt blod kan lägga mig till last så usla bevekelsegrunder? Jag hyser ingen annan känsla än hat mot denna qvinna, gom bedårat er. Men hatet — det tillstår jag — är ganska starkt, ty jag ser henne sådan hon är. — Högvise siare och beundrade predikant! Kan ni söga mig, för huru längesedan ni uppkörde att synda och i stället begynte predika bot och bättring? frågade BStrathmore med köld; men detta vilda raseri, som tillhörde hans ätt, glödde dervid i hans ögon. Ni passar ej för ert nya kall. — Moralpredikant är jag icke, jag har icke heller någon rättighet dertill; utbrast Erroll, hvilkens milda sinne emellertid småningom blifvit förbittradt. Men det försäkrar jag att