Dagens Nyheter – 9 oktober 1873, sida 1

sjelfkänslans yttringar hos Sveriges menige allmoge var det icke lätt stt qvarstå obefläckad. Han var son af öfverstlöjtnanten Johan de Frietzcky och föddes i januari 1737. I sin ungdom studerade han de vetenskaper, som en embetsman behöfver, och arbetade en tid på landskansliet i Örebro. Men snart egnade han sig åt det mera oberoende bergsyrket och blet direktör i ett bruksbolag. Icke blott Hans vidsträckta kunskaper, utan hans redbara och ädla karakter tillvunno bonom allmänt förtroende. Men det var isynnerhet såsom riksdagsman han stadgade och vann sitt stora anseende. Redan 1771, ehuru blott några och tretio år gammal, ansågs Frietzcky såsom mösspartiets hufvudman emot hattarne. Han var :oppositionsman af grundsats, och hans syftemål var att allt mera befästa ständernas makt mot konungens så ofta missbrukade. Men det var icke ett uteslutande adelsvälde han hyllade. Just då aristokraterng visade sin obenägenhet att bitalla de ofrälse ståndens påstående att äfven ofrälse embetemän och officerare skulle få bekläda de embeten, som förut varit förbehållna åt adeln ensam, uppträdde Frietzcky och yrkade en rättvis jemlikhet.. Då olika förmåner bland ett fritt folk, yttrade han, lätteligen kunna verka oro, migsnöje och jäsning i sinnena samt tillika underhålla ett nästan oundvikligt agg hos de andra stånden emot det ståndet, som är innehafvare deraf, så lärer ingen riddersman finnas, som skulle pocka på en förmånsrätt af sin härkomst-emot förtjenst och skicklighet. onung Gustaf III:s statehvälfning åsyftade att tillintetgöra partierna, såsom det föregafg, och den blef också i början allmänt erkänd som en välgerning för landet; men då regenten snart till förtryck och misshushållning brukade den myndighet han vunnit, höjde sig det bättre vetandet hos de ädlåste fosterlandsvänner till. motstånd. Frietzckys anförande till sockenstämman i Kumla i afseende på bränvinsbränningen är förträffligt både tänkt och skrifvet. Det väckte uppseende och efterföljd i landet. Vid 1789 års riksdag, då Gustaf III åter hade listiga anslag under händer och fruktade sådana ökarpsinniga och oförskrätkta motståndare som Frietzcky och några flere, lät konungen arrestera dem han fruktade mest. Bland dessa var Frietzeky. Med bdrubbadt sinneslugn fördrog han den uppretade konungens nyck och afvaktade sin befrielse utan oro. Efter riksdagen-blef;han frigifven och återvände till sin egendom Säbylund i Kumla socken i Nerike, der han vidtog en mängd förträffliga anstalter i ekonomiskt väg, odlade vilda marker och lefde för en verksamhet; Bom var honom särdeles angenäm: Han lemnade likväl sitt ländtliga lugn för att skynda till de vigtiga debatterna vid riksdagen i Gefle 1792. Oppositioner, förnämligast ledd af Frietzcky, beslöt att afslå alla vidare utlagor för att tillintetgöra konungens vidtutsväfvande planer. Gustaf sökte då att vinna den: allvarsamme patrioten på ett nytt sätt. Vid hemliga utskottets sammankom:t vände sig konungen en gång till Frietzeky, talade om hans djupa insigter och goda karakter samt utnämde bonom till kommendör af Wasaorden. Frietzcky undanbad. gig likväl utmärkelsen, och den öfverraskade konunogen såg sin listiga afsigt tillintetgjord. Om aftonen denna deg erhöll Frietzcky en märkvärdig ersättning för det: vägrade nådebeviset: han lyftades på riddarhuset på sina stallbröders axlar och hyllades såsom riddarhusets farbrar, så att han i all sin lifstid skulle behålla denna titel, uf en t-excellenser. Han oböjliga rättsinnighet ven u, ed mycken klokhet och -humanitet, var förenad a. sg e I och -hans mennisku. Iekande tänkesätt tillvunno honom en mängd ädla va re Han alled ogift på Säbyscnd ol oktober 1803. Sin egendom testamenter. 2! Sve ett fideikommiss på qvinnolinien. (Mew.w Dveriges Stora Män.) . : 1872: Karl XV:s begrafning. RTR ns sa