Dagens Nyheter – 6 oktober 1873, sida 3

Hyrkomötet. I lördags från kl. 10 till 3 och från kl. 6 till 11 på dvällen sysselsatte sig kyrkomötet uteslutande med öfverläggningen om katekesfrågan. Ju längre diskussionen skred framåt, desto tydligare blef det, att katekesförslaget i dess nuvarande form j hade öfvervägande sympatier och någon framtid för sig — det gällde endast att åt afslaget få en för katekoskomiten så angenäm form som möjligt. De hufvudsakliga motiverna för afslaget voro desamma, som af talarne under fredageos debatt anfördes. Det redan sagda upprepades med en eller avnan inskränkning, med ett el ler ånnat tillägg, Vi kunna således fatta redogörelsen för öfverläggningen kort. Hr Björling, i hvilkens reservation mot de presterliga ledamöternas hemställan ej mindre än tolf instämt, utvecklade omständligt de anmärknvisgar, som blifvit antydda i resorva tionen och hvilka i korthet voro: Lilla kate: kesen vora i utvecklingen ordagrant upprepad i stället för utvecklad, såsom instruk tionen ålagt komit6n; flera af frågorna hade alltför obestämd form, andra voro alltför. syårfattliga; det praktiska momentet-hade helt och hållet eller till allttör stor del fått, maka åt sig för dogmatiska satser, hvilka ej ien sådan bok kunna vara direkt fiuktbärande för det kristliga lifvet; det nya förslaget — och detta vore ur pedagogisk synpunkt ett väsentligt fel, som af många talare betonades — hade intet sammanhang med eller någon anslutning till nu nyttjade katekes, hvarigenom äfven den historiska kontinuiteten helt och hållet blitvit bruten. Hr Ribbing, som äfven egnade förslaget en genomgående kritik, hyste, i atseende på for men ur pedagogisk synpunkt, betänkligheter mot den förut anmärkta upprepningen i läpoboken af hvad som förut blifvit läst i lilla kater kesen, och anmärkte angående de under styokena anförda bibelspråken, att dessa böra när mare belysa och styrka innehållet i sjelfva lärostycket, än i förslaget i allmänhet kan sis gas vara fallet. Mot sjelfva innehållet an märkte talaren såsom en hufvudsaklig brist, att den praktiska tilltmpningen blifvit le nnad åt läraren, på sidan om läroboken. Man floge emellertid ej ställa sådana anspråk på per. soner, hvilka ej i allmänhet kunna ega en der till erforderlig bildning, insigt och begreppsutveckling. Fa god del af hvad komiten inr satt i katekesen borde ha plats endast i en lärd dogmatik, Hr Rundgren kunde ej gilla förslaget, emer dan det å ena sidan alltför litet kännes igen och å andra sidan kännes igen alltför mycket, Hvad man nemligen saknar är hvarje det minsta drag af den lärobok vid första kristendomsundervisningön, som fu i sextio år ber gagnats i vårt land och mel sina, brister lik: väl grundlagt dat religiösa medvetande och lif som finnes. Det skulle utan tvifvel väcka undran, om ej någöt annat, hos föräldrar om de finge se, en katekos.i sina barns händer, med hvars inäehåll de vorg fullkomligt obekanta. Detta skulle utom andra ledsamheter medföra äfven den, att hemmen komma i vida högre grad, än hvaröfver man redan nu klagar, att kasta hela undervisningsbördan på skolan. Hvad man deremot alltför mycket kände igen i det nya förslaget, var det ideliga upprepandet ard för ord af lilla katekesen. Detta vore ett af komit6as väsentligaste fel. Det af herr Sonden på fredagen framställda förslaget, att mötet skulle uttrycka önskan om att den nya katekesen måtte :å begagnas af dem som vilja, motsatte sig hr Rundgren, liksom flera andra talare, på den grund att re: geriogen endast begärt svar om komitöns förslag kunde antagas till lärobok eller ej. För afslag talade vidare hrr Widdn, Lyth, Olbers, som bland annat gjorde anmärkning mot katekesförslagets alltför stränga och således bibelvidriga uppfattning at hvad som bör förstås med ett rätt helganda af hvilodagen, Finder, Anjou, Holmqvist, Strömberg, hvilken uttalade önskar om att revisionön af förslaget måtte helst uppdragas åt en enda pers son, Lindgren, Hamilton, af Ugglas, Treffenberg, Lindhult, Beckman, Eagström, Groth, Annerstedt och Nilsson, Af dessa talare framställdes dock skiftande förslag till beslut, Så formulerade hr Hamilton närmare den af hrr hr Sonden först uttalade åsigten, att det nu föreliggande förslaget måtte få begagnas — och denna åsigt understöddes alternativt af hrr Kolmodin, Hierta, Ruuvs och Hammarskjöld, hvilka i det hela taget ej sågo någon fara i att bifalla katekesförslaget, som skulle bli en vinniog för församlingen och ott medel att komma ifrån den nu rådande: förvirringen,