Dagens Nyheter – 4 oktober 1873, sida 2

-e alv Erroll vände sig bort något förlägen. Ehuru han eljest vid dylika tillfällen brukade stryka pig öfver mustacherna och med den oskyldigaste min framställa till frågaren ett Hvad befalls?4, blef han dock denua gåvg öfverrumplad, så att han icke kunde spela sin vanliga roll. För öfrigt var hos honom vanan att anförtro Strathmore sina hemligheter ganska mäktig, hvadan han nu hade svårt för att i hast lösslita sig derifrån. — För tusan, Strath, ni är besvärligare än en poliskonstapsl! mumlade han i klagande ton. Hvar såg ni mig då? — Jo, der ni mycket lätt kunde ses från mina fönster. När ni promenerar omkrisg så der i fria luften med cigarr i munnen, förstår jag icke, huru ni kan vänta eller begära att få vara osedd.. Ni tyckes betrakta osynligheten såsom ett af era personliga privilegier. — Visst irte, inföll Errol, i det ban tände en stryksticka. Men jag undrar öfver att ni i natt roade er med månskensbetraktelser. Sådant ligger eljest icke i ert Jynve. — Nej, Gud vare lof! Jag har alltid tyckt att man kan använda natten bättre än till att gapa på månen. Men hvem är hon, mon cher? Ni kan gerna säga mig det, ty jag missunnar er henne icke. Erroll smålog; men han svarade ioke straxt. —— Var så god, gamle kamrst, och lät oss tala om någonting annat, sade han slutligen.