Dagens Nyheter – 4 oktober 1873, sida 2

Hyrkomötet: Under gårdagens förmiddagssammanträde behandlades först frågan om förändrade föreskrifter rörande prestbildningen, hvarom hr Hultkrantz väckt motioa, hvilken kyrkolagsutsköttet tillstyrkt med förslag till skrifvelse till k. m:t i ämnet. Hr Olbers, som upplyste att vid Lunds uni: versitet ej förefinnes något bebof af den ifrå4 gasatta förändringen, men att han ej ville för hindra det nödiga ändringar skedde vid unic versitetet i Upsala, gjorde i detta syfte en ändriog af skrifvelseförslaget och framkallade derigenom en debatt, som fortgick två timmars tid. Derunder understöddes hr Oibers åsigt af htr Warkolm och Flensburg. Utskottets förslag försvarades af brr Bring, Torga, Hultkrantz, Björling, Hamilton, Genberg, af Ugglas och Beckman, Dessa talare framhöllo hvad det här egentligen vore fråga om, eller att bringa öfverensstämmelse mellan föreskrifterna rörande prestbildningen vid de begge universiteten — en öfverensstämmelse som skulle bli till nytta företrädesvis för teologie studerande och det teologiska studiet, och alls icke ionebar någonting till skada eller fördel för ettdera universitet. Utskottets törslag med en af hr friherre af Ugglas verkställd redaktionsförändrivg blef äfven af kyrkomötet antaget. Frågan om det nya katekesförslaget företogs sedan till behandling och den som först fick ordet för att uttala sig i densamma var hr Björck. Han började sitt ytt: ande med att orda om tidens antikristliga riktning och framhöll tördelarne af förslaget, som, just emedar det var bygdt på bibalns och kristendomens sanva grundval, kunde motarbeta denna riktning. Hvad de anmärkningar beträffar som blifvit riktade mot förslaget, fann talaren dem ej vara af den art att de kunde beröfva dets samma något af dess värde. Hvad deaf prof. Myrberg i hans kritik framställda anginge, ansåg talaren de materiela af dem — de som vände sig mot förslaget på grand af förment skrifcotrohet, eller de som åsyftade införandet af den gamla judiska dekalogen — vara ogrun: dade eller icke beaktansvärda. Hvad åter de formela anmärkningarna beträffar, skänkte talaren dem sitt erkännande, Han öfvergick derefter till att närmare utreda och förs svara sin afgifoa reservation och förklarade att endast om de ändringar han i densamma fordrat att förslaget skulle underkastas blefve gjorda, ville han bifalla dess antagande. Hr Sondea, som derefter fick ordet, ville för den meniogsskiljaktighet som så bjert visat sig, i det att 17 af de 30 som utfärdat det tillstyrkande betänkandet reserverat sig, endast so rent pedagogiska orsaker. Olika pedagogiska synpunkter samt mähända den i mångas tanke alltför stora torrhet äfvensom tillbaka sändandet af det etiska elomentet Vore anled: ningen till denna meningsskiljaktighet. Men han hemställde och bönföll att man ioke måt: te förmena, icke fråntsga kyrkan den nu ert bjudna katekesev. Dock önskade han att den: sammas begagnande ej måtte påbjudas, endast tilldtas. Hr Genberg yttrade, att under den öfver hela landet skadia granskningen, af hvilken denna vore blott slutakten, hade mot förslaget blifvit framställda anmärkningar som man änvu ej enligt hans tanke lyckats vederlägga. Bland dessa var det två, vid hvilka han villa fästa sig. Den första att det etiska elementet icae blifvit i detsamma nog framhållet, ty det vore ingalunda tillräckligt att åt katekes ten, åt läraren, öfverlemna att göra dettsa; den andra att bristen på anslutoing till den nu brukade katekesen vållade ett allt annat än önskvärdt afbrott i sammanhavget i kristendomsundervisnipgen mellan det slägte som går och det som kommer. Han skulle dock härvidlag ha underordnat sitt omdöme under an. dras, om han funnit desses vara något mera ephälligt gillande. Men då han funnit en så utomordentligt vigtig lärobok ha blifvit med så synnerligen deladt bifall mottagen, hade han förenat sig med dem, som önskade ätt densamma måtte omarbetas och så vinna en ytterligare fulländning. Han avsåg ett uppskof vara af ingen fara för kyrkan. Vore fara för handen, då egde den helt andra or saker och kunde ej at någon religionslärobok undanrödjas; men han trodde ej på en sådan fara, ty kyrkans grundval var fast och kunde ej rubbas. Han skulle ha instämt i hr Björlings reservation, om han ej ansett denna vara Pan stum TJÄNA mA 1120 I 0 HH