Dagens Nyheter – 2 oktober 1873, sida 1

ID — Jag? Då känner ni mig föga, käre vän. — Men jag känner henne så mycket bättre, och jag håller fem emot ett, att hon försöker drifva sitt djefvulska spel med er, Strathmorel: : — Låt henne : försöka! Jsg bar redan ingått ett vad rörande denna sak; men jag är beredd att göra om det huru många gånger som helst. — Gläder mig att höra... Jag har endast velat varna er; ty den varnade är i tillfälle att väpna sig, innan det blir för sent. — Jag tackar er genmälde Strathmore med köld; men om jag behöfver råd, så ber jag derom, min käre Dormer. Det är en rätt, som icke smakar mig väl, när den blir mig tillbjuden. Hans ögon blixtrade, man kunde väl se att han var förtörnad; och Dormer, en godmodig, lugn och beskedlig man, som alltsedan deras skoltid varit van att låta sig bringas till tystvad genom en enda blick af böonom, fann äfven nu rådligast att icke göra några vidare invändningar. i Strathmore begaf sig emellertid till grup pen i porten, bjöd lady Vavasour handen, förde henne ned på gården samt bjelpte henne att sätta sig upp på det eldiga spanska stoct, som han sett på afstånd med så mycken beundrav, då han föregående afton anlände till slottet. Hjelp behöfde hon dock egentligen MITRATEMORB Ö . AH