Dagens Nyheter – 1 oktober 1873, sida 2

ett halft dussin gudinnor som bära Venusgördeln eller åtminstone göra anspråk derpå. — För tusan! Hyem annan än lady Marion skulle jag väl kunna mena? Ingen af de öfriga är värdig att upplösa hennes skorem. Lycklige Vavasour! han har en hustru, som alla afundas honom. — I sanvirg en mycket tvifvelsktig lycka! yttrade Strathmore, i det han tände sio cigarr. En bustru af renaste vatten är det lika farligt att ega som en diamant af renaste vatten. Båda äro alltför lockande för tjufvar. — Riktigt anmärkt, inföll Dormer. Vavagour är i min tanke så mycket mindre afundsvärd, gzom bans hustru — utom det att hon är en sådan skönhet som endast torde förekomma en gång under ett helt århundrade — i aldra högsta grad förstår konsten att kokettera. Detta yttrande tycktes förarga Strathmore. Han teg och stötte till sin boll helt oförsigtigt, så att den förflyttades till den för honom mest ogynnsamma plats. — Jag håller tusen mot ett, att innan nästa saison minst femtio nya historier om henne skola vara i omlopp, fortfor Dormer. Man säger visserligen, att hon endast tycker om att kurtiseras, och att hon sjelf allud är och förblir kall som is; men emellertid gör hon förskräckligt mycket ondt, äfven om bon aldrig komprometterar sig sjelf. Förlidet år dref hon i Biarritz ett infernaliskt spel med