Dagens Nyheter – 1 oktober 1873, sida 2

tillspänd. Hunnen några famnar förbi prisdomaren, började derför Caprice stegra sig, blef vild, sprängde in på den lina som begränsade banan, snafvade här och afkastade sin ryttare, hvarefter hon under vilda språng fortsatte sitt lopp dels på fria fältet dels på banan till dess hon faststogs. Ryttaren skadades lyckligtvis ej det ringaste, lika litet hästen. Emellertid fortsatte Cast-Of sin bava, hvilken hon lade till rygga på 2 minuter 30 sekunder. I tredje löpningen, som gällde Uplands och Södermanlanda subskriptionspris, 2000 rdr, för hästar födda eller uppfödda inam Sverige eller införda före 2 års ålder samt tillhöriga i Sverige bosatt person, deltogo blott fyra af de sex anmälda hästarne. De täflande voro stoet Alice, tillbörigt frih. von Essen, vallacken Gallant, tillhörig hr L. Marcus, stoet Britannia, tillhörigt sällskapet Kapten Frisk. samt Doberan, tillhörig sällska pet Hr Bayard. Någon oegentlighet vid första anloppet vållade att bästarne af startern återkallades, hvilket dock ej obser verades af den jockey som red Britannia. Hon fortsatte derför sitt lopp banan igenom, blott en helt kort bit följd af de andra, utom Doberan. Sålunda var äfven den täflingen så godt som förstörd. Så snart Biitannia löpt bavan rundt och uppnått de öfriga hästarne företogs likväl ett nytt aulopp, denna gårg i regelmässig ordning. De fyra hästarne ilade förbi utgångspunkten med Britannia i spetsen. Då de bunnit några hundra fot förbi, stupade hon, kastande jockeyen ett stycke inåt fältet. Ingendera skadades dock nämnvärdt. De öfriga fortsatte sitt lopp och länge var det svårt att se om Alica eller Doberan skulle taga priset. Efter förloppet af :1 minut 55 sekunder voro de emellertid vid målet, Doberan främst och således pristagare, följd på en hästlängds afstånd af Alice. Hack i häl kom Gallant. Vid samtliga dessa tre löpningar! var banans längd 1 engelsk: mil. Fjerde och sista täflingen var trafkörning om sällskapets pris, ett ä 50 och ett å 25 specier. Banans längd 1 fjerdingsväg. Någon kappkörning4 egde naturligtvis ej rum utan beräknades den tid hvar och en behöft för att lägga banan till rygga. Åtta hästar deltogo i täflipgen och bland dem togs första priset af kapten Burmans vallack, Borkas, som trafvade banan på blott 4 minuter 13 sekunder, det andra af hr Bartelsons sto, Dockan, som hade behöft 4 minuter 54 sekunder. Den längsta tid någon af trafvarne behöfde för att lägga fjerdingsvägen till Trygga var 7 minuter 29 sekunder. Vi afsluta här vårt referat öfver detta års kapplöpningar i Stockholm. Att de icke förmått tillvinna sig allmänhetens varmare sympatier är en sanning och vi åtminstone sörja ej häröfver. Ty icke tro vi att svenska folket skulle vinna något på att, likt det engelska, betrakta kapplöppningar såsom nationalfester eller med passion hänge sig åt detta slag af sport med sina kanske oundgängliga följder af vadhålloingar och dylikt. Men ett är att med likgiltighet eller rent af hån betrakta dem, ett annat att med passion egna sig åt dem. Det ena är lika oriktigt som det andra kan vara skadligt. Ett är dock visst: ändamålet med dem är godt och vi kunna icke anse medlen vara förkastliga. Vill man att våra hästraser skola förädlas och förbättras, så måste man äfven vilja att ädla, eldiga och i synnerhet hvad beträffar muskler och ande drägtsorganer utmärkta afvelsdjur utbildas. Och vill man detta, så måste man äfven vilja en ändamåleenlig träning och öfning, hvilket ju är det enda som kan utveckla nyssnämda egenskaper. Och profven, de enda tänkbara, för utrönandet af dessa egenskaper äro ju — kapplöpvingarne. Må man icke tala om djurplågeri! Den som något vet hvilka djur som väljas för att uppfostras till kapplöpningshästar och i följd deraf, åtminstone i de flesta fall, till afvelsdjur, den som sett dessa djurs ifver och eld eller den alldeles icke om plågeri vitnande hållniog och utseende de ega omedelbart efter slutad löpning, den tror icke på det talet, Vore den utveckling man åsyftar och de prof man bagär stridande mot hästens natur eller öfverskridande hans förmåga, då vore förhållandet helt annat, men — så är det uppenbarligen icke. Långt mera än på kapplöpningarne kan man på de gouterade mantgerna och på våra gator bli vittne till djurplågeri.