Dagens Nyheter – 27 september 1873, sida 2

Ordet proskynäsas batyder icke tillbedjaX, utan bemärker den i Orienten -vanliga vördnadsfulla helsning som egnades såväl gudomligheter som regenter och högre öfverhetspersoner. Ordet härledes af pros — till — och kyo eller kyneo — jag kysser, eller som några etymologer anse af gony, knä, emedan helsningen skedde med knäfall. Matth. kap. 5 v. 3 ståritexten: Sptockoi to pneumatit, hvilka ord återgifvas med j andan fattiga. Grekiska ordet ptockos betyder egentligen rädd, förskräckt, och var det betecknande uttrycket för en tiggare eller en person som med utsträckt hand bugar sig för att erhålla en gåfva — en ställning hos bönfallande, som man ofta återfioner på gamla teckningar från Assyrien och Egypten. Orden borde till följd deraf öfversättas med Si andan ödmjukt bedjande, då det obegripliga svenska uttrycket i andan fattig, som gifvit anledning till så många oriktiga förklaringar, aldeles försvinner. Det knappa utrymmet i en tidning för dagen tvingar 0ss att förbigå hvad vidare kan vara att erinra rörande öfversättningen af Matthei evangelium. Hvad evangelium efter Marcus beträffar hafva vi redan en ordagrann öfversättning af sinaitiska texten utkommen och tillgänglig i Flodins bokhandel, och hvilken genom jemförelse bäst visar hvilka afvikelser eller rent af oriktiga öfrersättningar kommissionen tillåtit sig der det gällt att skydda gamla föråldrade begrepp, t. ex. öfversättningen af daimonizomenos med vesatt af djefvulenX, ehuru ordet betyder vansinnigt, Man kan dock ej underlåta nämna att denna text slutar med 8:de versen, hvaraf synes att de senare verserna äro tillagda. Att de finnas i syriska öfversättningen bevisar intet, enär denna, som anses äldre, detta dock utan bevis, naturligtvis blifvit rådfrågad af dem som upptecknat den sinaitiska texten, hvilken af alla handskrifter är den mest fullständiga, innefattande såväl BSeptuaginta som bela Nya Testamentet, Barnabas bref och någon del af Hermas XHerde, I Luc. 1 kap. 1 v. återgifves ordet Xpeplärophorämenon en hämin pragmaton med händelser som verkligen timat ibland oss. Den primära betydelsen af ordet i infinitivus är justera, gifva rätt vigt åt något; den sekundära är: göra troligt, tillförlitligt. Den gamla öfversättningen som aldra vissast ärot kommer derföre den rätta närmare. Det är dock en betydande åtskilnad mellan hvad som göres visst eller troligt och hvad som verkligen timatt — ett uttryck hvarföre grekiskan har helt andra ord. Vi afsluta här denna, gom synes, långt ifrån fullständiga granskning, hvilken visar att, ehuru kommissionens arbete vida öfverträffar sina föregångare, och särskildt vittnar om en osparl möda att söka återgifva Pauli mystiska, ofta nära obegripliga och hvarandra der och hvar motsägande uttryck på så ren svenska som möjligen låter sig göra; (ee brefvet till Ebreerna) återstår ännu mycket, och särdeles en i noter tillagd för klaring öfver ordställningar som med afseende på grekiskans och svenskans skiljaktiga beskaffenhet ej, kunna direkt öfversättas. Vi tillönska derför Xommissionen all framgång, men framför allt — textens noggranna tolksing utan hänsyn till gamla lärosatser. —