Dagens Nyheter – 27 september 1873, sida 2

vallv mMOLIVeL. Aes (Insändt.) Med anledzving af Nya Dagligt Allehandas i flera hänseenden fullt befogade loftal öfver bibelkommissionens senaste öfversättning af Nya Testsmentet, har insändaren, med ledning af den sinaitiska texten, hvilken ovilkorligen måste anses såsom den äldsta och minst korrumperade bibelhandsKrift som finnes, velat gifva en antydning om att denna öfversättning ännu lemnar mycket öfrigt att önska, på samma gång dess stora företräde framför föregående öfversättningar obestridt erkännes. BSom bevis för denna åsigt får man anföra följande: Hvad först öfverskrifterna angår, erinras om hvad som af andra förut flsra gånger blifvit påpekadt, det nemligen att alla manuskripter och tryckta upplagor af den grekiska texten ha orden: Evaggelion kata Matihaiona — kata Markon ete. till öfverskrift, och för de tre senare evangelierna dessa ord omedelbart efter textens slut. Då nämda ord på svenska betyda: Evangelium efter Mattheus, efter Marcus etc., är detta alldeles icke detsamma som SMatthei evangelium, Marci evangelium etc., enär det förra, efter originalets ordställning, tydligen angifver evangeliet såsom författadt efter apostelns berättelser; det senare deremot att han sjelf skulle hafva nedskrifvit eller låtit nedskrifva och sålunda äfven bär författareansvaret för det evangelium som har hans namn -— en mening, hvilken bestämdt vidhålles inom statskyrkan genom påståendet att alla dessa skrifter äro af Gud ingifna och uppenbarade. Utan att här ingå i någon undersökning om teopnevstien, vågar dock recensenten vidhålla den tanke, att en öfversättning framför allt bör vara trogen och aldra minst tillåta sig några afvikelser då det är fråga om ett original af det värde som Nya Testamentets. Detta om benämningen, Vidare finnes i texten åtskilligt dels orätt öfversatt, dels tillagdt, tydligen för att i det längsta kunna bibehålla en föråldrad och af den vetenskapliga kritiken längesedan utdömd uppfattning af Guds väsende. Sålunda förekommer på en mängd ställen i öfversättningen: den helige ande, då det efter grundtexten borde heta: helig anda, utan den bestämda artikeln, hvarförutan dessa ord: pnevma hagion på de flesta ställen synbarligen betyda helig känsla, religiös sinnesstämning, eller hvad vi på svenska kalla andakt, utom att grekiskan för benämningen ande såsom ett pörsonligt väsende har ett helt annat ord: daimon, hvilket ord betyder gud, andeväsende, (goåt eller ondt), ehuru nästan öfverallt, der det förekommer i Nya Testamentet, är öfversatt med Xdjefvul, hvilket ord åter är en försvenskning af det grekiska diabolos: — förförare — som förekommer på flera ställen i grekiska texten och likaledes finnes återgifvet med djefvul — ett begrepp som bibelkommissionen synes sätta högt värde på att bibehålla inom kyrkan. — I sammanhang härmed står den ovanliga öfversättningen af ordet aion med evighet och återgifvandet af basanos med plåga, t. ex.i Johannis uppenbarelse 20 kap. 10 v., der det heter plågas i evighetera evighetX, ehuru rätta öfversättningen är: renas, eller Cluttras i tiders tider4. Aion betyder nemligen en lång obestämd tid, men alldeles icke en tid utan ända, eller hvad vi kalla evighet. Allt detta syftar tydligen på åsigten att bibehålla den mot Guds rättvisa stridande läran om ett evigt straff för en timlig synd, hvarom Nya Testamentet icge har ett enda ord, utan tvärtom sluter sig till Zoroasters och Odins uppfattning. (Se Vendidad, Voluspa m. fl.) — Men för att ej förirra oss på den teologiska polemikens område fortsätta vi vidare. I Matth. 2 kap. v. 6 står ordagrannt efter texten: är ingalunda minst af Juda anförare; af dig skall komma den förande, hvilken skall beta (poimanei, af ordet poimän, herde, föra i bet, vara herde för,) mitt folk, det Israelt. Dessa ord öfversättas af bibelkommissionen sålunda: är ingalunda minst blånd Juda förstar; utaf dig skall utgå en förste som skall styra mitt folk IsraelX. Kap. 2 v. 19 står Hoerrans engel, icke: Sen Herrans engel, såsom kommissionen har.