Dagens Nyheter – 26 september 1873, sida 2

Jag var ju ingen statshemlighet och medför. de icke några depescher; följaktligen var ni artig mot mig, så länge vi befunno 0ss i sällskap, emedan ni är en bildad man och jag ett fruntimmer; med sedan vi skiljts åt, tänkte ni icke vidare på mig. På sin höjd sade ni till er sjelf: SBlond med mörka ögon — ovanligt! — Och reser. alldeles ensam — besynnerligt! Derefter vände Bi era tankar åter till furst Michaöl... Hvad vidare angår er åstundan att veta, hvarför jag ej Ville säga er mitt namn, så skall jag gerna uppfylla den: jag hade beslutit att resa incognito och derföre med flit lemnat min betjent hemms, Det var en nyck, om piså vill... Nöje, jag tillstår gerna, att jag är nyckfull som vinden; men jag liknar äfven vinden i det afseendet att jag icke ändrar mina nycker, för att tillfredsställa någon dödligs önskan. Innan han hann svara henne, uppslogos dörrarne till. salongen och flera af sällskapet inträdde, bland andra värdinnan, beledsagad af:en andlig hofman i gammetsskor — monseigneur Villsfiör. BStrathmore måste nu stiga upp för att helsa på de ankommande, och hans plats intogs straxt af presten-hofmannen, Rummeu fylldes; och när klockan slog nio, gafs tillkänna att bordet var serveradt. Strathmore fick lady George Dalswood på sin lott, och sldrig hade hennes sötsura miner och hvardsgliga konversation synts honom odrägligare än denna afton, Hon talade em kam