anspråk, att ni ej har någon tanke öfrig för dylika obetydligheter? Denna på en gång ljufva och gäckande stämma, densamma som hånat honom under masken, ljöd plötsligt i hans öron med en glädtig silfverklang; och för första gången i Bitt lif spratt Strathmore häftigt och märkbart till. När ban steg upp och vände gig om, stod natten under de böhmiska lindarne lifligt för hans minne. Huru var det möjligt, att han ej förra gången, då de råkades, känt igen denna röst? Med den röda blomsterkransen på det ambradoftande häret, med ett strålande leende i de klaras ögonen, sågs här midt framför honom den svartögda blondinen från S:t Johansfesten i Prag, den hvita dominon från festen å la Regence, Marion, markisinnan af Vavasour. Ofrivilligt, omedvetet förblef ban en sturd stående häpen, öfverraskad och undrande samt blickade på den sköna, förtjusande bilden, som aftecknade sig mot en dunkel bakgrund af nattliga skuggor. Hon smålog så belåtet, ty kon hade, om också blott för ett kort ögonblick, lyckats bringa honom ur fattningen, Hon anade att ingen gvinna hittills kunnat skryta öfver en dylik seger, Härefter bugade sig Strathmore för henne med denna behagfulla och imposanta artighet, hvarför hans ätt alltid varit berömd — det