deremot från 1835 till 1856 endast en dödad af 2,021,133 och en skadad af 558,071 personer, och det har sålunda visat sig, att man har aderton gånger större utsigt att blifva sönderslagen och sex gånger större att blifva ihjälslagen, när man anförtror sig åt den bästa diligens, än när man reser på hvilken fransk jernbana söm hölst, hvarvid dock må anmärkas, att under den anförda tidrymden inträffade två mycket betydliga jernvägsolyckor, vid hvilka inalles 64 personer dödades. I Preussen har man under en tidrymd af fyra år funnit en dödad af 21 millioner jernvägsresande och en skadad af 3 millioner. I Belgien har man efter 14 års antetkningar kommit till antalet en dödad af öfver 8 millioner och en skadad af närmare 2 millioner. I England har man som resultat af 25 års iakttagelser funnit en dödad af 5 millioner och en skadad af 331,000. Det synes således vara klart, att jernbanorna äro för de resande mycket säkrare än andra befordringsmedel, och isynnerhet tala de resultater, som föreligga, till fördel för de danska jernbanorna. Till jemförelse kan äfven anföras, att Perdonnet i sin bok om jernbaneväsendet upplyser att det på Paris gator i rundt tal dagligen omkommer fem personer till följd af olyckor vid färd med allmänna vagnar, hvilket vill säga så många som under tio års tid omkommit på östbanan.