Dagens Nyheter – 24 september 1873, sida 2

RATTEG. ech POLISNYHETER. POLISEN: Vexlar som stå upp igen. Motallfabrikören W. Wiklund anmälde förliden vecka i polisen att tvenne vexlar, den ena å 473 rdr 43 öre, utfärdad den 12 december 1863 af numera aflidne handlanden S. Nachmann, den andre å 1,633 rdr 75 öre, utfärdad den 28 samma månad och år af jornkramhandlaren G. R. Feychting, och hvilka båda vexlar blifvit af Wiklund accepterade och inlösta, men för några år sedan genom inbrottstöld honom från: stulna, nu åter för betalning företetts honom på ett högst egendomligt sätt. Grosshandlaren Julius Elliot, boende i huset nr 54 Drottuinggatan, har nemligen den 12 dennes genom kanslisten Herman Holmblad presenterat hr Wiklund nämda vexlar och uppfordrat honom att inlösa desamma, såvida lagsöknieg ville undvikas. (Hr Wiklund hade, under det de redan inlösta vexlarne voro i hans ego, för: summat att öfverkorsa desamma). Hr Wiklund, som på ett så högst besynnerligt sätt fick återse vexlarne, dam han visste genom inbrottstöld vara honom frånhända, gjorde i detta fall hvad som göras kande och anmälde hela förhållandet för polisen. Denna inkallade nu fordringsegaren, hr Elliot, till förhör och uppmanade honom att säga hvarifrån han fått dessa vexlar. Härpå ville dock ej Elliot ingå i det ringaste svaromål, menande att polisen ej hade med hans enskilda affärer att beställa. Elliot blef derp3 åter inkallad till poliskammaren, der han, sedan polismästaren gifvit honom en allvarlig uppmaning att omtala hvarifrån han fått dessa vexlar, emedan han annars skulle komma att få stånda tjufsrätt såsom Y innehafvare af stulet gods, nu uppgaf att han fått dem af sin svåger, grosshandlaren Anton Bendix. Poliskammaren uppsköt deretter ransakningen till i går, då grosshandlaren Bendix var inkallad och infann sig. Hr Bendixz afgaf då en berättelse, hvilken, på samma gång som den sanningsenligt ställde honom utom all delaktighet i denna sak, synes bringa ljus i densamma. Hr Boendix hade två systrar, den ena gift med hr Julius B. Elliot, den andra, som hette Augusta, afliden den 28 sistlidne juli. Hr Bendix blef utredningsman i hennes bo. Under det han var sysselsatt härmed, anlände ett bud från fru Elliot med begäran att erhålla några pspper, som lågo förvarade i ett uppgifvet skrin och hvilka papper den döende gkulle ha bedt sin syster att taga vara på. Hr Bondixz tog då dessa papper ur skrinet och lemnade dem till budet, men märkte på samma gång bland dessa ett brefkuvert med namnet Bergstrand, Hr Bendix upplyste dervid i förbigående att Bergstrand med sin fru, hvilka båda äro för tre år sedan döda, varit mams sell Bendix synnerligen goda vänner, och att hr Bergstravd i lifstiden varit anställd å fabrikör Wiklunds kontor. Sedan budet aflägsnat sig, sade vn fröken Salmonson sig veta att den aflidna fröken Bendixz tagit det lötte at fru Elliot, att hon skulle uppbränna de omtalade papperen. — Efter detta hade hr Bendix ingentiog vidare hört om saken, förrän Elliots tilltag mot Wirzlund blef bekant. Han ville till slut alldeles ej förneka utan antager att de båda vexlarne varit med bland papperen, ehuru han ej sett dem. Elliot, derefter uppmanad att vidare förklara sig, sade att dessa båda vexlar bofunnit sig bland papperen och att hans hustru tille sagt honom att bränna upp det som var vär. delöst — om något papper af värde funnes deribland, skulle han begagna sig deraf. De båda vexlarne trodde han tillhöra sistnämda slaget, hvarför han hos hr Wiklund förfrågat sig om de egde något värde. Någon sådan förfrågan nekade dock Wik: lund att af Elliot ha erhållit, utan hade han blott blifvit hotad med lsgsökning. Polismästaren uttryckte för öfrigt sin förundran öfver att Elliot, när han fann värdepapper bland den aflidnas qvarlåtenskap, ej öfverlemnado dem till utredningsmannen i boet, som var hr Bondix, utan försökte att på egen hand göra sig nytta af dem. Den vidare ransakniogen uppsköts till nästa torsdag, då Elliot skall vid homtningsäfventyr