Dagens Nyheter – 22 september 1873, sida 1

sina älskare, som dock trängta efter deras ömhetsbetygelser och kunna när som hölst göras olyckliga genom en aldrig så liten otrohet! Jag fattar icke derts sätt att se och tänka. Om någonting här i verlden är företrädesvis lätt att leda, så är det väl männen. Svaga, ögensinniga och fåfänga, älska de städse hvad som är dem förbjudet, under det att de åsidosätta hvad som tillhör dem: Alltid nyckfulla i sitt sätt att bödöta den trogna älskarinnan och sjelfva trogna endast mot den som är nyckfull — likna alla män hvarandra. Och har man väl en gång lärt känna deras svagheter, så kan man styra dem helt och hållet efter sin vilja. Dessa underliga Btratkmorer äro mycket kalla, säger man, och älska sällan; men om kärlekön någongång väknar hos dem,så antager den karåkteren af en våldsam, utsinnig passion; de vilja ha ållt ellör tntet: J8g borde väcka en sådan lidelsefall kärlek hos denne Cöcil . :. Skall jag göra ot? Ja, hvarför icke? Mig :kan han bestämdt -6j motstå, och har jag blott Vunnit hans hjerta, så kan jag Bedan linda honöm krivg mitt finger. Döetskall göra mig ett riktigt nöje att gqväfva Hans ärelystnad, att bryta hans stolthet, att förjaga hans eviga köld och att se honom buga sig under !den så djupt föraktade kärlekens ok. De lätta eröfringarne tillfredsställa ej längre min fåfänga; jag är trött på dessa män, som bäfva så ofta jag rynkar ögonbrynen, och