Dagens Nyheter – 22 september 1873, sida 1

Det torde icke kunna nekas att penningeställningen, som under en lång tids öfverflöd varit så tillfredsställande att man icke längre ansåg någon försämring möjlig, nu undergått en förändring. Man har sett utlåningsräntan höjd i våra förnämsta bankinrättningar, och ehuru derigenom benägenketen att låna minskats något, så är den likväl i denna stund-så stor att tillgången icke motsvarar efterfrågan. Det ligger derför nära tillhands att mån härför, utan undersökning, gifver hela skulden åt det bekanta finansministerscirkilär, som anbefallde de erskilda bankerna att förvändla sina kassareserver till kassa, som kunde en gång i hvarje månad uppräknas för att med utelöpande banksedelsbeloppet jemföras. Men ehuruväl berörda cirkulär både kunnat och bort uteblifva till dess man hunnit få guldmynt i rörelsen, så har man hvarken gjort sig full reda för detta cirkulärs inverkan på penningeställningen eller på de flerahanda orsakerna till ökadt behof af rörelsemedel. Må det tillåtas oss försöka en liten utredning af detta ämne. Under många år har man af officiella I uppgifter kunnat inhemta att. såväl riksbanker som de enskilda bankerna haft stora belopp under rubriken: Obegagnad sedelutgifningsrätt. Men under de senare tvenne åren har säkerligen banksedelutgifningsrätten mer än en gång varit för nära trädd, och sjelfva riksbanken vari detta afseende den 31 sistlidne maj närmare den utstakade gränsen för sin sedelutgifningsrätt än den varit sedan det år 1844 bestämdes att riksbanken skulle kunna på sin egen kredit utgifva högst tretio millioner riksdaler i banksedlar. Särskilda, för den allmänna rörelsen tryckande åtgärder vidtogos i juni månad för att i riksbankens uppgifter kunna framställa en högre siffra