Dagens Nyheter – 20 september 1873, sida 2

Teater. Två nyheter på en dag! Det är mycket, isynnerhet då Frankrike knappt frambringar två för Sverige p:ssande pjeser på ett helt år. Det är sarnerligen bekymmersamt att vara teaterdirektör nu för tiden. Uppföres ett svenskt stycke, så säga de hyperestetiska studenterna i ett par tidningar att det icke duger .... ty författaren är ingen Shakspeare! Skulle man gifva någon af Alexendre Dumas den yrgres skildringar ur den gifta eller ogifta demi-monde-verlden, väcktes hela verldens fasa. Och annat nytt 1 än dylika genisliska dissektioner af kärlekens yrke och kärlekens brott förser Frankrike icke Europa med, utom i mer och mer sällsporda undantagsfall. Är den franska proverb af Octave Feuillet, hvarmed representationen å Dramatiska teatern i går börjades, ny eller icke? Vi veta det ej, och det är för öfrigt likgiltigt. Denna proverb böra fruarne anbefalla sina män att se. Det är dem (männen nemligen) lexan gäller. Den är så väl sagd af författaren och i sig sjelf så sann och intrycksfull att man finner det öfverflödigt när fru Hvasser använder så mycken Yaktion vid lexans meddelande. Det andra stycket, som i går likaledes för första gången såg degen å den ofvannämda teatern, heter En fru på äfventyr. Titeln är egnad att väcke minne af betänkliga franska farser, men rädens icke, fäder och mödrar, fruns äfventyr äro icke, af det skabrösa slaget. Hon har ledsnat vid att med sin man resa på jernvägsr enligt Bädekers fingervisning, hon vill råka ut för äfventyr — och hon får sin vilja fram allt för väl. Slut: hon skall i framtiden finna sig ganska väl på sin landtgård i sällskap med kor och får och höns... och gin man. — Stycket har åtskilliga lustiga scener. k x x Fröken Mathilda Grabow har efter slutad badsejour i Dieppe återkommit till Paris och der, enligt önskan af direktören vid stora operan, sjungit ett par nummer ur Hugenotterna och SRobertt. Hon har väckt allmänt bifall hos de närvarande samt genast blifvit erbjuden engagement om hon ville uppträda der och sjunga på franska språket. Äfven är det fråga om hennes uppträdande i London, der fru Garcia, hennes lärarinna, ville se henne. Fröken Grabow vill dock ännu en del af vintern fortsätta sina studier för fru Garcia. Xx rk Angående fröken Dolcke meddelade Nya Dagligt Allehanda för i torsdags följande: Skådespelerskan fröken von Dolcke skördar fortfarande i Finland det lifligaste bifall lika mycket af kritiken som af publiken. Den 10 i denna månad hade hon sin recett på Helsingfors nya teater, hvarvid En liten skatt uppfördes. Bifallet — säger Helsingfors Dagblad — var entusiastiskt, applåderna och framropningarna ville icke taga slut, och efter tredje akten, hvars slutreplik fröken D. framsade på svenska, helsades recettagerskan med ettregn af blomsterbuketter, hvars like vi icke på länge sett på vår scen. Om hennes spel i allmänhet yttrar Hufvudstadsbladet: Fröken v. Dolckes konstnärskap eger mång vackra sidor, som åtminstone på scenen i verige och Finland på det behagligaste måste frappera publiken. I motsats till den, om vi så tå säga, akademiska ton och stil, som i allmänhet gjort sig gällande på den svenska scenen, möter oss i fröken v. Dolckes uppträdande en fullkomligt realistisk uppfattning af konsten, en uppfattning, som, tillämpad af en mindre bogåfvad skådespelerska, kunde loda in på det oskönas och okonstnärligas område, För denna fara står dock fröken v. Dolcke oåtkomlig, tack vare hennes förträffliga förw måga att i hvarje ögonblick fatta situationen sant och enkelt samt att gifva ett i alla hän seenden plastiskt och fängslande uttryck åt danna sin inre åskådning af rolen. För närvarande förbereder sig fröken v. Dolcke att i Helsingfors gifva gästroler på svenska språket.