Dagens Nyheter – 20 september 1873, sida 2

-— O0 -— 038 så ifrigt gom den förbjudna, ingen hemlighet afslöja vi hastigare än den som man gör sig den största möda för att dölja för oss. Om ni icke önskar att jag skall erfara alla detaljer som röra Volterrafrågan, så meddela mig frivilligt, hvilka privatinstruktioner I Arrelio erhållit från Tarin. Ni var ju hos honom i morgse. Detta hviskade hon sakta när de stodo tillsammans vid en fontän. Volterrafrågan! denna engelsk-fransk-italienska intrig, hvars trådar endast voro att söka i byråernes hemligaste gömslen! Hvem tusan kunde hon vara, och huru hade hon fått nys om denna sak? Huru kunde hon veta af hans besök hos den sardiniske envoyån, Jå han ju dervid, enkom för alt icke bli sedd, passerat en bakport och en lönntrappa? Denna förtrollerska slog honom riktigt på fiograrne. Strathmore var häpen, uppretad; aldrig i sitt lif hade han känt sig så otålig. Han var nästan frestad att bryta mot konveransens alla legar och att rycka bort masken, som dolde hennes ansigte. — Det säkraste medel, ni kan använda, för att vinna hvad ni önskar och erfara allt hvad ni vill veta, ma belle, vore att såsom en bealöning för mitt förtroende lofva att visa er för mig utan mask. Ingen man skulle kunna motstå en sådan frestelse, huru bepröfvad hans redbarhet än måtte vara, sade han med ett uttryck af ifver.