Dagens Nyheter – 18 september 1873, sida 3

ÅÄ så kommer di en kammarherre eller lakej eller nån annan hög hofman å biur dej to slotte på qväll, å då bör du snygge te dej innan du går, så du ä malproper, förstår du, der får du sitte på lavoar å dricke te på komod, för dä ä rasande fint förstår du, Men si då bör du inte proponere brorskål mä kungen, för sir du, dä vill han göre sjelf, förstår du, så blir du å kungen å kungen å du alldeles som ett, sir du, å prinserä söja farbror åt dej. när du så vari vo regemente en femton eller tjugo år, bör du allti se, om du har lust för yrke. om du dä har å vill avangsera framåt, så går du in ve Mariberg eller Sabbatsberg eller Konradsberg eller någe annat högre militärläroverk, sir du, å dä kostar krona på dej, för si dä ä e sån hedersmenniska så, åt knuschler alri. Å när du Zått igenom de där inrättninger, så går du in på prinsens gubber eller nåt annet rangregemente, å då ä di lycke gjord, förstår du, Nå bonne, vill du bli gardist? Så går det till, om ni vill veta är Ett märkvärdigt sätt att hämn I en liten stad i kantonen Zärieh i Sch utöfvade en qvinna nyligen en ganska kostlig slags hämd. Hon egde en katt, hvilken var hennes favorit; denne hade af en eller annan orsak råkat att blifva dödad af en person. Hon lät nu anställa en allvarsam råttjagt och tångade omkring 50 möss, hvilka hon omedelbart derefter instängde i en väl tillsluten låda och sände till den omtalade personen, Denne misstänkte ingenting, öppnade lådan, men blef på det högsta förskräckt när en svärm af möss sprungo upp urlådan och lupo hän öfver golfvet. På botten af lådan låg ett papper, som innehöll följande ord: ni har dödat min katt, jag har derför den äran att sända er mina möss. En from önskan, Ena man erhöll räkningen för sin hustrus begrafning. Hvad, sade han, skall jag betala 50 rdr för att få henne i jorden? Då skulle jag hellre ha ön: skat att min hustru alls icke hade varit död!