Dagens Nyheter – 18 september 1873, sida 2

Vädret och skörden. I åtskilliga delar af landet, isynnerhet inom mellersta Sverige, hafva jordbrukarne under eftersommaren klagat öfver den rådande torkan, hvilken till och med lagt hinder i vägen för höstsåddens förrättande i vanlig tid. Hvad man under sådana förhållanden väl minst kunde förutsätta var, att skörden af den mogna grödan icko bedrefs med all möjlig kraft för att i tid få den under tak. Nu, sedan regn till öfverflöd fallit, erfar man likväl med lika mycken öfverraskning som bedröfvelse, att en myckenhet säd ännu står ute på marken, dels skuren, dels oskuren — ja, till så stor myckenhet, att det sättes i fråga att största delen at landets vårsädesskörd gått förlorad under de senaste veckornas ihärdiga regnväder. Så långt hoppas vi att det icke kommit — vi hoppas det framförallt derför, att en så: dan olycka åtminstone till drygaste delen kunde anses vara afjordbrukarne sjelfförvållad — men att detta långvariga regnande i alla händelser gjort betydlig skada, det ha alltför många samstämmiga underrättelser från skilda håll bekräftat att man längre kan tvifla derpå. Redaktionen af denna tidning har äfven mot: tagit flera bedröfliga skildringar i den vägen. Vi låta här en af redaktionen känd brefskrifvare skildra tillståndet i Skåne den 15 å:s: Regnvädret, som började i mellersta och södra Skåne den 2 dennes och sträckt2 sig samtidigt till norra delen af Skåne, möjligen äfven längre uppåt landet, har tills nu fortfarit oafbrutet med endast en dags (den 13 denneg) uppehåll, dånågot höstarbete kunde verketällas. Man kan säga att då regnvädret började var halfva grödan i Skåne inbergal, om man beräkner hela skörden. Den lilla procent, som ofvanskrifna balfva dag blef inbergad, är en småsak i förhållande till den stora massa säd, som ännu ligger ute på marken. De, som varit lyckliga nog att i det närmaste få höstarbetet undanstökeadt, äro de mindre jordbrukarne ; hvad beträffar de etörre ställena, isynnerhet vid herregårdarne, så är det få som inbergat en tredjedel af skörden, men väl många som ännu ha på marken liggande fem sjettedelar deraf. Detser i sännivg bedröfligt ut! Säden, som nu fjorton dagar legat i vatten, är så grodd, att brodden vuxit flera tum lång på såväl hvete och korn som hafre och blandsäd. Förlusten består icke allenast i den myckna säd, som ligger ute och blir värdelös, utan äfven i fodret, som är i det närmaste ruttnadt.; Fodervärde har säden numera icke, äfven om det lät sig göra att få den hem till husen; men marken är på många ställen så uppblött, att den är omöjlig befara med kördon, förrän frost eller torrt väder inträffar. Hvad skall det blifva utaf detta? Man kan lätt tänka sig förhållandet: egendomar, som ha under plog 1,000 tunnland, ha ännu säden, deribland hvete, ute på 300, 400 å 500 tunnland, hvilken säd är och förblir alldeles förstörd, ty regnet fortfar ännu, Den lilla förhoppning man sistlidna lördag hade om godt väder är nu förbi. Det är lika beklagligt hela landet igenom, ända från Jönköping till Ystad i alla riktningar. Potatisen ruttnar äfven i förfärlig utsträckning. Det kan ej nekas, att med mera omtanke och drift å jordegarnes eller förvaltarnes sida hade en hufvudsaklig del af nu oundvikliga förluster kunnat förebyggas. Men när man siler mygg, får man i de flesta fall svälja kameler. V.