Dagens Nyheter – 17 september 1873, sida 2

SS AE trotsar ni icke dem. Ni säger, att ni föraktar kärleken, mon ami; kärleken skall en dag hämnas på er. ? För framtiden har jag intet att frukta; om jag denna natt kommer oskadd undan, så är jag bestämdt breandförsäkrad. Men hans leende, likasom komplimenten, behagade henne icke; det låg ett visst förakt i smickret — han trotsade hennes makt. Hennes skarpa blick sade henne, att Strathmore ännu aldrig i sitt lif hade älskat, och att han troåde sig säker om att kunna motstå hvarje qvinng. Hon lät hufvudet sjunka ned mot axeln, tystnade plötsligt och började leka med en blomma, som hon höll i handen. Hon vissate väl, att hon i månskenet erbjöd en bild af den mest fulländade skönhet, och att hon gesom att tala endast störde intrycket af denna bild. Äfven Strathmore teg, han urdrade oaflåtligt på hvem denna bländande, nyckfulla qvinna kunde vara, som färdades så här nattetid ensam genom Böhmen. Under det hans ögon hvilade på henne, hvilken å sin sida tycktes försjunken i drömmar, hördes plötsligen en röst tala till dem. En ziguenarflicka — sannolikt tillhörande det band, som slagit sig ned i furuskogen bakom värdshuset — närmade sig gruppen under lindarne. Det var eit mörkt barn, med ett på en gårg vackert och vildt utssende, som hade en röd halsduk knuten öfver det ebenhola-svarta håret.