Dagens Nyheter – 17 september 1873, sida 2

att redogöra för hvad i sak upplysande som vid detta möte kan förekomma. Efter denna inledning lemna vi i det följande en ur en utländsk tidning hemtad skildring af den upprörande jernvägsolycka, som den 2 d:s tilldrog sig på Luxemburg benan i närheten af stationen Grupont: Tio minuter innan det iltåg, som råkade ut för olycken, kom till stället, der denna inträffade, hade ett godståg gått banan fram utan någon olägenhet. Orsaken till olyckan var att en skena, som endast fyra månader varit begagnad, befanns krossad. Måhända bade iltågets lokomotiv krossat henne — i hvad fall som helst kommo lokomotivet och tendern öfver henne, utan att någonting märktes, först den efterföljande godsvagnen hoppade ur spåret och kastades tvärs öfver banan. Tåget bestod af 6 vagnar, hvilka splittrades i tusen stycken mot godsvagnen och klippväggarna vid sidan af vägen. fver en timmes tid fingo döda och sårade ligga begrafna under vagnarnes spill:or, utan att kunna få någon bjelp. Det fanns icke ens vatten, hvarmed de lidande kunde få sin brännarde törst släckt; än mindre naturligtvig hade man att til!lgå några bjelpmedel, med hvilka det krossade tåget kunde bortskaffas. Först efter en förfärligt lång timme anlände folk från pärmaste byar. Då olyckan skedi1e, märktes tre särskilda stötar. Vid den första blefvo de passagerare som åkte rätt fram kastade på dem som åkte baklänges. Vid andra stöten blefvo alla utan undantag slungade från sina platser. Tredje stöten fullbordade förödelsen: allt kastades huller om buller och krossades under förskräckligt brak. Alltsammans försiggick på några få sekunder. De tå oskadade eller lättare skadade kröpo, ofta icke utan stor möda, fram ur spillrorna och sökte hjelpa dem som tarfvade bistånd. En af de första ibland dessa, som man lyckades framdraga, var en ung flicka, hvilkens båda ben blifvit på det obyggligaste sätt krossade. Hvar är min mor? frågade den olyckliga, som till allas undran bibehöll sitt falla medvetande. — Hennes namn ? frågade man. — Fru Chasang. — Man började eöka efter modren. — Hon har hela vår förmögenhet i sin resväska, anmärkte den unga flickan. Om en stand påträffades väskan och åtskilliga sedlar s 1ödda omkring den. Mor och dotter hade lemnat Metz för att resa till Bryssel, der de ämnade bosätta sig. Den unga flickan skriftade och mottog sakramentet. Då hon låg i dödskampen, passerade en bärstol, på hvilken låg en svårt sårad qvinna. Det var flickans moder. Den döende öppnade ögonen, kände igen modren, lyfte med största ansträvgning upp sitt hutvud, nickade åt henne, föll åter ned och var död. Modren syntes ej ha något medvetande af hvad som föregick omkring heane. På ett annat ställe framdrog man tre personer, hvilka lågo helt och hållet begrafna under en hög af spillror, men hvilka det oaktadt icke lidit ringaste skada. Här och der såg man passagerare, hvilka icke kunde komma loss, emedan de hade en arm eller en fot fängslad af ett vagnsbjul eller annat tungt föremål. På andra ställen framkröpo resande, från hvilka blodet strömmade, men hvilka dock tackade Gud för att de sluppit undan med hela lemmar. En nunna från Peltre (i närheten af Metz) hade fått ena exeln bruten ur led. Ea lärare från Carlsbourg hade ett stort hål i hufvadet och han hade dessutom fått näsan, ena axeln och flera refben krossade, förutom otsliga kontusioner på ben, armar och bänder. Den olycklige bar sina smärtor med ett beundransvärdt tålamod. Han visste ej en gång utaf att han hade fått ett bål i butvudet. Andra syntes deremot ha blifvit räddade såsom genom ett underverk. Sålunda hade i en kupe setat fyra personer. Vagnens väggar, tak och säten hade blifvit krossade och slungade hit och sit; endaet golfvet blef ockadadt och derpå lågo de fyra passagerarne, utan att ens ha fått en rispa i skinnet! nästgräneande kupå åkte en ung man allena. Kupån klöfs midt itu — passageraren skadades icke. En hr och fru Hindel, hvilka voro på flyttning från Bastogne till Bryssel, skadades deremot svårt, frun isynnerhet. De bade blifvit kastade mot klippväggen, der de lågo så godt som vid sidan af hvarandra, utan att kunna hvarken bjelpa sig sjelfva eller den ena den andra. Fem af passagsrarne dödades, två blefvo mycket farligt skadade och tolf erhöllo mer eller mindre kinnbara kontusioner, Från Namur sändes ett extratåg för att till Bryssel befordra de friske och de skadade, hvilka kunde tåla transport på jernväg. Från depna sorgliga katastrof omtalas äfven ett par gällsamma, ja, rent af komiska tilldragolser. Sålunda berättas det att en kreatursandlare, som sluppit oskadd undan, liksom en vanvetting börjet springa på banan efter lokomotivet. Då han anlände till Grapont, rände han in som en stormvind på t-egrafstatienen, der det natarligtvis rådde den strsta förvirring. Han trängde sig fram till telegrafisten, lade handen på dennes axel och skrek, så högt han i sin andfåddhet förmådde: Skrif ändtligen till Ciney och helzsa dem från mig att de genast stänga in mina kor i ladugården! och derpå rusade han ut igen lika hastigt som han kommit in.