Dagens Nyheter – 16 september 1873, sida 1

-— 56 — oturen, ehuru han eljest var en man som helst i budoarer beundrade sköna ögons glans. Det lilla värdshuset var redan fullt af resande. Några engelsmän, stadda på väg till Carlsbad, några böhmare och mährare, som reste från eller till Bucharest och Aussig, samt vidare de med fartyget nyss anlända gästerna upptogo lokalen helt och hållet. Den bestod nemligen af blott ett gemensamt gästrum, der ett gemensamt bord var dukadt; och alla resande blefvo här lika bemötta, om de voro grefvar eller arbetare. Eit böhmiskt värdshus är kanske det enda ställe i verlden, der jemlikhetens lära verkligen praktiskt tilllämpas. : Slaverna och Czecherna voro vana härvid och funno en sådan sakernas ordning helt naturlig; men de engelska turisterna syntes högst missbelåtna och iakttogo — isynnerhet damernpa — en envis tystnad mot sina reskamrater, emedan de, kantänka, icke hade någon borgen för att dessa voro aktningsvärdt folk. Emellertid hade Strathmores betjent med den erfarenhet, som han under långvariga resor förvärfvat sig, anställt en razzia i värdens skafferier samt under lindarne utanför dörren dukat ett litet bord. Tack vare sitt nit, kunde han servera stekta foreller samt flera andra anrättningar, som voro rätt smaKliga. Damen med Titian-ansigtet hade nemligen förklarat, att hon icke gerna ville äta i värdshusgalen; och hon satt nu på en bänk