Dagens Nyheter – 16 september 1873, sida 1

sökandena i en historisk granskning af de åtgärder, som blifvit af statsmakterna vidtagna i fråga om bemälde tjenstemän,; samt komma ändtligen till den slutsats, att deras inkomster under en följd af år genom fler missgynnande omständigheter m uskats med 30 å 35 procent. Sökandena hade sig visserligen bekant, att k. m:t redan nedsatt en komitE för behandling af frågor om upphörande af häradshöfdingarnes sportler, indragning af häradshöfdingeboställen och reglering af dessa tjenstemäng löneinkomster; men då dessa frågors genomgripande beskaftenhet och de många betänkligheter, som säkerligen deremot komma att uppställas, ingåfve farhåga, att en längre tid hunne förflyta, innan det nya systemet kunde varda genomfördt; och då en skyndsam förbättring i berörda löneinkomster vore af behofvet påkallad, anse sökandena en förhöjning af expeditionstaxan vara högst nödvändig och föreslå fördenskull: att domare å landet måtte berättigas till ersättning för reseoch dag traktamentskostnad vid publika förrättningar af vederbörande parter och vid urtima ting af staten; att i de mål, som förevarit vid flera rättegångsdagar under samma ting, expeditioner må utfärdas särskildt för hvarje rättegångstillfälle; att resolutionslösen bestämmes till 1 rär; att svarande part i tvistemål måtte förpligtas lösa expeditioner i likhet med hvad nu är fållet endast för kärande; att lösen för gravationsbevis höjes från 3, 2 och 1 till 5, 3 och 2 rdr, maximilösen från 20 till 40 rår; för protokoll från 2 rdr för första, 1 för andra och 75 öre för öfriga ark till 3 rdr för första och 2 rdr för hvartdera af de öfriga arken; att lösen för värderingsoch besigtningsinstrument bestämmes lika med den för andra protokoll, samt att lösen för eganderättsbevis måtte utgå med samma belopp som för gravationsbevis på 10 år. Vi anse dessa förslag böra helt och hållet afslås. I allmänhet hafva väl domhafvändena på landet goda inkomster. Många domsagor gifva 8—10,000 rdr, några ännu mer; icke så få äro af gina åldriga innehafvare rent sf utarrenderade mot 2, 3 å 5,000 rår, Dessutom är ju fråga å bane om häradsrätternas ombildning, och denna tro vi kommer att snart nog försiggå, emedan det nuvarånde lägskipningsväsendet på landsbygden är rent af outhärdligt. I all synnerhet tro vi att riksdagen måste moteätta sig förslaget i hvad det angår förhöjning i protokollslösen, som enligt förslaget skulle komma att i många fall öfverstiga den för expeditioner i öfverrätter, äfvensom åläggande för svarandepart att jemväl mot sin vilja lösa häradsrättsexpeditioner i civila mål. Det förefaller oss nemligen obilligt, att en svarande, som . ex. utan talande skäl blifvit dragen inför rätta, och der saken ofta fortgår under flera år samt slutligen afgöres på det sätt, att käromålet i alla delar ogillas, skall tvingas lösa alla dessa vidlyftiga expeditioner, uppgående stundom till hundratals riksdalers lösen — en lösen som genom nu föreslagna förhöjning skulle blifva ännu kännbarare. Visserligen skulle käranden under sådana omständigbeter. blifva förpligtad att ersätta vederparten dess rättegångskostnader; men saknade käranden tillgång dertill, så vore ju svaranden urståndsatt att utfå någon