Dagens Nyheter – 11 september 1873, sida 1

a re mer någon anmärkningsvärd genomskärning, lika litet som någon bankfyllning, åtminstone i synlig måtto. Upsalaslätten, allmänt känd, fortsätter ett godt stycke i banans riktning vesterut från Upsala. Denna slätt är bördig, men icke vacker. Uplandsbonden är känd för att med synnerlig förkärlek i sina hemvanor hänga fast vid det gamla, han är trög och enformig såsom den honom omgifvande naturen, och detta karaktersdrag afspeglas oförtydbart i Upplandsbygdens utseende. Den är ännu såsom för hundra år sedan och var då kanske såsom hundra år förut. Man har verkligen svårt att fatta, att Uplands slätt: bygd väsentligt förändrat utseende sedan första tiden för dess odling. Uplandsbonden bor illa och sämre än andra skogfattiga orters bebyggare, men han har sin trefnad dervid; han sköter sin jord illa, men han är ändå bergad karl, och han hushållar illa, ty han bar ingen benägenhet att öfveranstränga sig i arbetet för sig sjelf eller andra, och till hans inrotade vanor har hört att göra rgelbundna veckoresor till CpsalaX, såsom han benämner den gamla Fyrisstaden, samt att köra foror på landsvägen. Den inkomst, han på den vägen beredt sig, har han ansett som behållen förtjenst, medan en alltför stor del lätt odlad jord af hans egendom fått ligga för fäfot, som ett dödt kapital. Oaktadt sålunda mycket odlingsarbete återstår i de trakter, der den nya jernvögen stryker fram genom Upland, hvilket arbete nog skall få rask fart, när ånghästen blifvit litet hemmastadd häri trakten och kört bort de gräsätande hästarne från landsvägen, går dock banan öfverallt genom odlad bygd, och ingenstädes ser man motsvarigheten till den Sparreska vildmarksmålningen. Berg och moras saknas, och den skog, som finnes, växer på släta marken, lätt att odla, om en vaknande företagsamhet finner sin uträkning dervid. När man passerat gränsen mellan Upsala och Vesterås län, förändras utseendet på ett öfverraskande sätt. Odlingen framträder här i mera ordnade och regelbundna former, hushållningen är synbarligen baserad på andra och sundare grunder, och om ej välmägan är större än i allmänhet i grannlänet, så har den dock klädt sig i naturligare behof i afseende på hemmens trefnad. Vestmanlands-bonden, vare sig att han lefver enstaka eller i byalag, har en bostad, som en Uplands-patron med skäl kan afundas honom. Han bor alltid i tvåvåninghus, putsadt och fint, uthusen äro ock väl under hållna, och deromkring eller vii ena sidan finnas alltid eller vanligen planterade ädlare löfträd, allmännast lönnar, och en trädgård, antydande ädlare behöf än dem, att blott ha ett bord, på hvilket maten kan framsättas, en säng, i hvilken man kan sofva, och ett tak, under hvilket man kan få skydd för temperaturvexlingarne, sak samma med allt öfrigt, sak samma om 1 den närmaste omgifningen finnes något som kan tilltala och väcka det bättre i menniskan, som kan mana henne att för de skänker hon af naturen åtvjuter gifva denna någon ans och omvårdnad till återbetalning! Att äfven denna jernväg skall utöfva stort inflytande på sin orts industri och väcka till lif nya näringsgrenar, som förut der varit främmande, bör ej betviflas. Ett stora SN