Dagens Nyheter – 10 september 1873, sida 2

Alla äro galna efter henne, och förgäfves upp. bjuda hennes offer alla krafter för att tags sitt förnuft till fånga... Waverley har sett henne i Biarritz, och han försäkrar att hon är makalös. Derjermte säges hon vara den mest nyckfylla kokett, som någonsin fiskat hjertan med en solfjäder. — Hjertan! Fy! utbrast Strathmore, och hans ansigte antog ett kallt uttryck. Min goda vän, låt oss för all del slippa böra ett uppkok på Waverleys sentimentala nonsens. Den man som låter sig styras af en solfjäder måste vara svagare än denna. Erroll sammandrog sina ögoubryn och suckade. —Må vara, sade han, men det är ändå märkvärdigt, hvilken makt ligger i de små elfenbenstingestarne, då de skickligt handteras. Jag tror att vi litet hvar känna inflytelsen af denna makt. — Inskränk er till att föra er egen talan. Förlåt, om jag säger er, att jag tror det ni tager miste, ifall ni anser era svagheter vara allmäpna. — Åh! ni har ingen rätt att göra denne anmärkning. Det går an att visa sig kall, fast man icke är det. Strathmore smålog. — Man måste vara en narr för att låta fjettra sig, svarade han. Jag kan inte ens förstå, huru det är möjligt att bli så betagen i en qvinna, att man faller till hennes fötter, lyder hennes minsta vink, mottager smekningar den ens