Dagens Nyheter – 10 september 1873, sida 2

fallständiga logerader, amfiteater, parterr doh galleri. Från en trappa med omkring femtio steg eller mer kom man upp i öfra våniogen, och vid goda föreställningar hade man här tillfälle att se en talrik publik, ty de gamla Boråsborna älskade mycket teaterns angenäma förströelse. På denna teater stod ej i guldbokstäfver Patriis Muasis, ty den var af Gustaf byggd till kronobränneri, Nu är ban längesedan grusad och länge har han behöft en värdig efterföljare. Jag hade just i söndags med morgont:get anländt till den lilla täcka staden med dess vackra omgifningar och dess städade, hemtrefliga utse. ende, då jag bemärkte en viss angenäm liflighet i stämningen och hvarhelst jag kom tillfrågades jag om jag fått biljett till invigningen, Några yngre, framstående krafter hade nemligen satt sig i spetsen tör en teateranläggning samt med sällspord ibärdighet och mycken uppoffring af både tid och penningar genomfört sitt verk och der stod nu en särdeles täck teater, en värdig efterträdare till kungateatern. Den ligger helt nära Stora torget, och från en bred plan kommer man på en rymlig bro fram till teatern, som visar en vacker framsida och för öfrigt omkransss af lummiga trädpartier. Det inre har ungefär samma inredning som våra vanliga mindre teatrar, två logerader, parkett och orkesterplatser, men hvad som öfverraskade mig var den proportion, som förefanns mellan salong och scen. Som det sedan visade sig var det ett lagom djup för att motsvara akustikens fordringar. Dekorationerna antyda nutidens smak och måtta, och färgtonen, hvitt och guld å mörk röd botten, är varm och behaglig. De ko. lonner, som uppbära båda logeraderna, göra likväl, synes mig, intryck af något ännu ofullbordadt, der de framstå, bredvid det öfriga väl utarbetade, såsom endast slätstrukna och med ingen annan hyfsning än den hyfveln mäktat åstadkomma. Men lemnom detaljerna för sjelfva festligheten! Huset var naturligtvis fullt och stadens och ortens fina verld var talrikt tillstädes. Uvertyren till Hvita Frun framklingade helt förtjusande, och fiolinstrumenteringen var i synnerhet god, med dubbel besättning i alla stämmor, fioloncell och basfiol, vidare piano, valdthorn, klarinett och flöjt. Jag fick veta att det var Borås harmoniska sällskap, som på detta sätt förhöjde aftonens festlighet. Förhänget går upp: scenen framställer ett skogsparti i månskensbelysning, hvilken under prologens framsägande öfvergår först till en kort skymning, derefter gryning och slutligen stark solbelysniog. Framför fonden på en upphöjd estrad bland rosor och ljufliga blader synes Thalia, iklädd antikens drägt och omgifven af Melpomene, Polybymnia, Euaterpe och Terpischore i behaglig gruppering, Thalia framsäger nu prologen: Det gafs en tid, då öfver konstens rike ett andligt mörker sina vingar bredde, då öfver hela vida jorderingen den fåfängt sökte sig en vänlig fristad; men dagen bräckte och dess morgonrodnad bröt genom nattens töcken att bebåda, det dagens stjerna eprängt sitt fängsel och konsten trädde fram i solens glans, Det konstens tempel jag i dag inviger, åt ecenens ädla idrott egnvadt, är timradt upp ej blott till lust att ögat bländs, örat tjusa för stunden blott, der sinnets njutning, ett irrbloss likt, snart bleknar och försvinner. Nej! — ädlare och högre måste målet vara: att sedligt allvar med sann glädje para. Från dessa tiljor skådespelarkonsten upprullar taflor, hemtade ur lifvet, en bild i smått af mensko-verlden med dess passioner, fel och dygder,