Dagens Nyheter – 6 september 1873, sida 2

Qvinnan i Turkiet. Gustav Rasch är en af dessa outtröttliga resenärer som färdas fram öfver allt i Europa. Än är han här, än är han der, än i Spanien, än i Sveriga, än i Hol. land, än i Turkiet. Men han skiljer sig på ett framstående sätt från dessa dussinres sande, zom eljest flacka omkring här och der i backarne. Han har en ovavligt öppen blick, är helt och hållet fri från alla dessa fördomar som eljest likt färgade glas ge en falsk ton åt det, gom ter sig för blicken, och han är ovanligt — för en resebeskrifvare ovanligt — tillförlitlig i sina uppgifter. Ur hans senaste intressanta arbete, Die Tärken im Europa meddela vi följande skildring af qvinnan i Turkiet, hennes vanor och hennes ställning. De turkiska qvinnorna stå föga högre med afseende på frihet och bildning än de arabiska qvinnor jag såg i Afrika. I allt som rör hem och familjelif likna nemligen de turkiska och arabiska sederna helt och hållet hvarandra. Samma hustrurnas och döttrarnas isolering från den yttre verlden ; samma oinskränkta berosnde af mannens vilja; gamma brist på all själsodling. De srabiska boningarne i Afrika fann jag lika fast slutna, som de turkiska på halfön Balkan och i Asien. Samma inifrån stängda och tillreglade portar; samma medelst gensmbrutna jallusier — genom hvilka man väl kan skåda ut men icka in — slutna fönster. Till och med i de i Konstantinopels och Skutaris omnejd belägna, rika turkar tillhöriga, af blomsterträdgårdar omgifna villorna saknas aldrig de slutna jalusierns, hvilka åtminstone tillstänga fönstrens undre hälfter. Turken, såväl som araben, tillåter alldeles icke att en annan mans ögon skåda hans hustrur. Derför inhöljer hvarje qvinnsa, så snart hon lemnar hemmet, sitt hufvud och ansigte i en skyddande slöja, Blott i den stora öknen har jag sett obeslöjade qvinnor, aldrig i Medelhafstrakterna eller på stepperna. Hvad beträffar denna slöja tyckes dock turken vara något liberalare än araben. Den arabiska qgvinran inhöljer hela undre delen af ansigtet med en ogenomskinlig duk, hvyilken till och med betäcker näsan och når ända upp till ögonen, under det den öfver hufvudet dragna slöjan nedfälles öfver pannan, så att en förbigående af hela hennes ansigte blott ser de svarta ögonen. Den turkiska qvinnan deremot har bannlyst den hvita ogenomskinliga duken. En geromskinlig slöja, som så illa döljer näsa, mun och haka, att: ansigtots former rätt väl kunna urskiljas, ersätter denna duk, under det den bakifrån öfver hufvudet dragna slöjan lemnar undre delen af pannan och ögonen fallkomligt fria. NN er FANTA VARI dt gles 4 SS KA Bs Pg FR RTR RA EE RK RER I RR FRNA RT