Hvarjehanda nyheter. Gamla plöägseder fortlefva ännu mångenstädes på landsbygden i Svrige. Så berättas från Gärdslösa socken på Öland: Oskicket att gå möqväll eger någon gång rum ännu; det tillgår sålunda: dagen före tredje lysviogen till äktenskap skall den blifvande bruden, åtföljd aft en ogift väninna, gå stugumellan för erhållande af någon gåfva. Väninnan går före, bärande ett lakan, deri gåfvorna förvaras, och fästmön följor straxt efter. In komna göra båda en tyst helsning, och om hus: modren då beder dem sitta ned, är en gåtva att förvänta, men låtsar hon ej märka de besökande, få de gå lika stumma och tomhändta som de kommit. Foriom gingo de förmögnaste bonddöttrar sådan möqväll, men pu mera är det blott en eller annan af de mest obemedlade som befattar sig dermed. Dör matmodren i ett hus, skall enkemannen vid kyrkobesök förblifva sittande nedlutad under hela gudstjensten under fyra söndagar; men om husbonden aflidit, skall enkan icke blott förblifva sittande i nedlutad ställning lika mån: ga söndagar, utan då äfven vara inhöljd i ett lakan, hvilket skall vara ett ojäfvigt bevis på djup sorg. En oväntad gäst, I Disseldort kom den 13 augusti ett lokomotiv farande in i ett hus,hos en möbelhandlande, som med sin familj satt och spisade frukost. Ingen blef skadad, men en mängd möbler i magasinet förstördes, och hela huset är mycket ramponeradt, hvarjemte lokomotivet står midt inne i huset, och det blir svårt att få det ut igen, då det väger 100 centner. En visa om Pite stad, I tidningen Norrbottens-Posten lästes häromdagen föl jande verkligt qvicka skildring af den nord: liga staden: (Mel. När månen vandrar på etc.) Jag vet en stad i höga Nord, En stad, som ej har gin like På någon punkt af vår runda jord, I något konungarike! Och denna staden jag nu vill prisa, Och derför sjunger jag denna visa om Pite stad Den staden ligger uppå en ö Med vackra grönskande stränder; Der växer gräs, fast man ej skit frö, På torget, gator och gränder! Ja, maken dertill man nog får leta, Ty korna kunna på torget beta i Pite stad! Och rundt omkring är en vacker ängd Med stora präktiga skogar. Der växer pit-props och uti mängd Man går och hugger och knogar! När slot det blir och behofvet kallar, Så börjar man väl plantera tallar i:Pite stad! Och här och der ser man sågar gå Med både vatten och ångs, En del är stora, en del är små, I alla fall är det många. Och när på landet ej rymmes mera, Så händer nog, att man bygger flera i Pite stad! . Från dessa sågar hörs hvarje dag Den kända surrande sången; Ej är hvar stock af det största slag, Men man tar flere i gången !) Och om förtjensten än mera lockar, Så är hvart hus ja af timmerstockar i Pite stad! På egna ångskepp, som lasta godt Så mycket de kunna bära, Utskeppar staden i stort och smått Renstekar, hudar och tjära! Siet, då ej båtaroa tonas hvila, Så få de väl ut i verlden Kila med Pite stad! Och alla näringer-etå i flor I synnerhet garfverier! Ej under derför, om man sig skor Förutan rika partier I E För handeln saknas viest ej resurser, Om inte annat, så görs konkurser i Pite stad! Ej kan man tänka sig någon stad, Som lifvet gladare förer, Ty här man sjonger så nöjd och glal, Ja, till och med uti körer! Ja, eången idkas af gamla, unga, Och ofta hör man dem gå och sjunga kring Pite stad! Och allt naturligt der försiggår, Der skälla hundar så tama, Om nstten ofta man höra får, När gråa kattorna jama! Ej heller saknas der små poeter, Som skrifva visor på denna meter om Pite sted! Må Pite stad alltid framgång ha, Ja; må dess dagar sent sluta! Men skulle han dock en inda ta, När väggarna börja Inta, Så gläds man nog åt den himlafröjden Att skåda få, hur det bär åt böjden med Pite stad! Calle. ) Det Fjän att vid ?s ångsåg timmerstockarne haft den sterleken att ev kunnat läggas för hvarjö ram, samt att en gång en sådan stocks passerat nelskinnad mellan sågbladen !! TENEREEARNER SNENOn NS AA NR NOS EAT Södsinn da lotsa nns ÖR Uälarsdnr