Dagens Nyheter – 4 september 1873, sida 1

-—— J -— tiga skäl kan du väl ha till att tillbakavissa hvarje rättskaffens hand, som erbjuder sig att understödja dig och din mor? Svara mig, Laurella! — Jag har ett skäl, sade hon; men jag kan icke yppa det. — Icke yppa det? Ej: ens för mig, din bigtfader, som du väl ändå tror vilja dig väl? Eller tror du det kanske icke? Hon nickade. — Nå, så öppna då ditt bjerta för nig, mitt barn. -Om du verkligen har rätt, skell jag vara den förste att ge dig rätt. : Men du är ännu ung, och du känner föga verlden; det är derför möjligt, att du i en framtid kommer att ångra, att du genom barnslighet har förspillt din egen lycka. Hon kastade en flyktig, förstulen blick på der uvge sjömannen, rzom satt flitigt roende i fören och hade dragit yllemössan ned öfver pannan. Han såg ut åt hafvet och. tycktes försjunken i sina egna tankar. Presten märkte den nyssnämuda blicken och lutade sig närmare intill henne. — Ni har icke känt min fader, hviskade hon, och i detsammga mörknade uttrycket i hennes öga. — Din far? han dog ju, så vidt jeg vet, då du var knappt tio år gammal. . Hvad har din fader, hvilkens själ jag vill hoppas nu vara i paradiset, med din egensinnigket att göra?