Första kammarens ihärdiga försvar för byråkratien, för indelningsverket 0. 8. v. framkallade under föregående riksdagar flera gånger varningar från vännerna af ett förenkladt förvaltningsoch beskattningssystem i Sverige. Man sade första kammaren: gång på gång att landsbygden, som enligt riksdagsordningen har att sända till riksdagen omkring 250 af de cirka 315 riksombuden, om den mötte en fortfarande afvoghet icke skulle nöja sig med att hafva en öfverväldigande majoritet i andra kammaren, utan ock bemäktiga sig öfverhanden i den första. Sättet: härtill var så klart och gifvet att ett barn kunde begripa det. Landsbygdens invånare behöfde blott insätta ombud efter sin smak i landstingen för att vid nästa val till första kammaren deri införa andra elementer än de nuvarande byråkratiska. Härigenom måste icke blott den byråkratiska delen af Sveriges folk komma att förlora nästan all politisk makt — hvars utöfvande från dess sida dock kan vara nyttigt när det sker med måtta — utan de större jordegarne och aristokratien, som gjort gemensam sak med byråkratien, måste ock komma att gå miste om det inflytande öfver de respektive länens :angelägenheter, som:de bittills haft tillfälle utöfva i landstingen. Det blefve, med ett ord, en fullkomlig afsättning för nämde klasser. : Redan vid flere af de näst före senaste riksdag förrättade omvalen till första kammarens-visade det sig, att dessa varningar varit riktiga. Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs och Skaraborgs län